Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 215
komma dock små odlade tegar. De mera fruktbara områdena äro
vanligen belägna i de fåtaliga, här befintliga floddalarna, som
utmärka sig genom sin kraftiga vegetation, hvilken förefaller desto
präktigare, som den skarpt kontrasterar mot de omgifvande kala
sandsträckorna.
Hettan blef alltmera tryckande, och marschen genom
ödemarken, där endast undantagsvis glesa palmlundar afbröto
ensligheten, allt besvärligare. Kustslättens små bäckar, som man hittills
påträffat, hade girigt uppsugits af den brännheta sanden; all
växtlighet hade upphört, inga spår funnos efter människor eller djur.
Följande landets sed, marscherade man uteslutande om natten för
att hvila om dagen, då den rödskimrande ökensolens strålar voro
outhärdliga. Men den redan förut icke särdeles stränga manstukten
slappades ännu ytterligare under dessa nattmarscher.
En till hafsstranden nedskickad ströfkår återkom en dag med
följande underrättelser. Man hade därstädes påträffat ett
egendomligt samhälle, bestående af usla hyddor, uppförda af stora fiskars ben,
musselskal och hafstång. De svagt begåfvade, slöe invånarne lefde
uteslutande af torkad fisk och drucko af det salthaltiga vatten, som
fanns i de i strandkantens sand gräfda groparna. Detta folk hade
efter sin föda erhållit benämningen Ikthyofager, d. v. s. fiskätare.
Hären fortsatte emellertid sin ansträngande marsch; endast
sällan påträffades mindre byar, men ingenstädes kunde spannmål
eller slaktdjur i tillräcklig mängd anskaffas. Befälet nödgades
alltmera inskränka soldaternas dagliga rationer och gick synnerligen
sparsamt till väga vid utdelningen af provianten. En
lifsmedelskolonn, hvilken konungen afsändt till kusten för att bringa den,
såsom man antog, i nöd stadde Nearchos och hans folk någon hjälp,
plundrades af de uthungrade soldaterna. Utan försyn bortsleto de
det kungliga inseglet, med hvilket matvarorna voro försedda, för att,
kosta hvad det ville, stilla sin glupande hunger. Alexander låtsade
sig icke hafva fått erfara något om förloppet och lät för denna gång
nåd gå för rätt.
Men det värsta återstod. Armén nalkades nu den farligaste
och människofientligaste delen af öknen. I gräslig stegring ökades
hungern och eländet, samtidigt med att disciplinens band alltmera
lossnade. De utsvultna dragdjuren, som lockades att förtära en
lagerliknande vackert grönskande buskväxts blad, fingo strax
krampanfall och dogo. Nyare resande känna till denna planta, som af
infödingarna benämnes »åsnegift», och berätta, att dessa sätta tygfodral
på hästarnas och åsnornas nos för att hindra djuren att äta af den
farliga växten.
Vidt och bredt intet vatten, endast den heta, djupa sanden,
af vinden uppstaplad till väldiga, hafsvågor liknande dyner, i hvilka
människorna, anspannen och vagnarna vid hvarje steg sjönko djupt
ned! Dessutom hade de marscherande att akta sig för ormarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
