Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 H. H. VON SCHWERIN
som höllo sig dolda i det korta gräset mellan dynkullarna, och
hvilkas bett verkade ovillkorligt dödande. Därtill nattens mörker,
de sista krafterna uttömda genom hunger och törst och den numera
fullständiga tygellösheten, som fann sitt uttryck i de råaste
handlingar af skamlig själfviskhet!
Hästar, mulåsnor och kameler slaktades; ja, man spände till
och med dragdjuren från de vagnar, i hvilka de sjuke forslades,
och kvarlämnade desse åt sitt öde — en hemsk och långsam död. De
olycklige angrepos först af frostskakningar, därpå inställde sig
krampryckningar i armar och ben, och slutligen inträdde döden långsamt.
Alldeles samma symtom kunna iakttagas ännu i dag hos de
olycklige, som angripas af denna egendomliga sjukdom, hvilken Belutscherna
anse förorsakas af den glödheta och »förgiftade» ökenvinden Badé
Samum, som uppträder här under sommarmånaderna och hvars
verkningar på människokroppen beskrifvas såsom förskräckliga.
Grekerna nödgades vid detta tillfälle förtära kamelkött, för hvilket
de annars hyste en oöfvervinnelig afsky.
Den, som icke förmådde följa med hären eller försinkade sig, var
ohjälpligt förlorad, ty att själf finna vägen bland de af sanddynerna
bildade labyrinterna var ogörligt. Människor och djur störtade
massvis till jorden. För att nå fram till de långt ifrån hvarandra
belägna vattenplatserna nödgades trupperna företaga oerhördt långa
marscher.
Vid framkomsten rusade alla besinningslöst fram för att
tillfredsställa sin rasande längtan efter vatten, och mången fick då
genom en kvalfull död plikta för sitt omåttliga drickande. Exempel
funnos, att soldaterna fullt beväpnade störtat sig ut i vattnet och
druckit så hejdlöst, att de slutligen kväfts af drycken och gått till
botten. Efter en viss tid flöto de uppsvällda kropparna upp, spridde
en rutten stank och förgiftade vattnet. Alexander var ofta
nödsakad att använda det försiktighetsmåttet att låta hären slå läger på
ett visst afstånd från brunnarna, för att dymedelst hindra de
försmäktande soldaterna att begå lifsfarliga öfverdrifter.
Vid ett tillfälle hade hären uppslagit sitt tältläger i en genom
sin härliga vegetation utmärkt floddal, i hvars djupaste del en
oansenlig bäck flöt fram. Order hade gifvits att rasta en dag här.
Under natten, då soldaterna obekymradt öfverlämnat sig åt sömnen,
fylldes dalen plötsligen af en ofantlig framstormande vattenmassa,
som i ett nu spolade bort djur och människor jämte deras husgeråd
och vapen. Alexanders tält och en betydlig del af hans enskilda
tillhörigheter blefvo vattnets byte; själf räddade han sig endast
med knapp nöd.
Fullkomliga motstycken till denna berättelse hafva anförts af
de få resande, som i nyare tid besökt denna del af Belutschistan.
Därvarande kustfloder eller »wadis» utmärka sig genom sin bristande
»måttfullhet» i fråga om vattentillgången. Än ligger en flodränna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
