Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nearchos' flottexpedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 225
såsom den ifrågavarande händelsen öfverdrifvet benämnts.
Framställningen lyder så här:
Flottan befann sig i närheten af orten Kyiza, då man i
dagbräckningen observerade, att en mängd vattenstrålar häftigt sprutade
upp ur hafvet förut. De förfärade sjömännen undrade förgäfves
öfver, hvad detta ovanliga skådespel hade att betyda. De hade
redan vid åtskilliga tillfällen sett skypumpar, men dessa hade tett
sig på annat sätt än det fenomen, som de nu bevittnade. Men sedan
Hydrakes och hans medhjälpare låtit dem förstå, att man här hade
en hjord hvalfiskar framför sig, föllo, säger Nearchos, årorna ur
de skräckslagne roddarnes händer.
Amiralen förlorade dock ictke fattningen; han styrde utmed
eskaderns skepp under afgifvande af befallning, att de skulle
uppställa sig i sluten ordning, precis som gällde det ett verkligt sjöslag.
På ett gifvet tecken skulle fartygen ro framåt med all kraft samt
därvid åstadkomma så mycket buller som möjligt och sjömännen
beledsaga årornas plaskande med höga rop.
Uppmuntradt af detta tilltal, fattade Nearchos’ folk mod, och,
så snart signalen hördes, gingo samtliga skeppen raskt framåt i
föreskrifven ordning. Och när de kommo hafsvidundren in på lifvet,
skränade manskapet, så mycket det orkade, blåste i sina trumpeter
och piskade hafvet med årorna. Hvalarna, som nu befunno sig i
skeppens omedelbara närhet, döko skrämda ned i djupet för att
dock kort därefter, alltjämt uppkastande sina väldiga strålar, komma
upp igen till hafsytan tätt bakom den framilande flottan. I glädjen
öfver sin räddning utbröto skeppsbesättningarna i rungande
jubelrop för Nearchos, som genom sitt mod och sin klokhet räddat dem
alla från den öfverhängande faran.
Så stor var den skräck, som sjömännen vid detta tillfälle fått
utstå, att denna i sig själf rätt intetsägande händelse på dem gjorde
ett starkare intryck än något annat af de äfventyr, som de under
denna sjöresa upplefvat. (Dylika flockar eller »skolor» af potthvalar
eller kaskeloter träffas ännu i dag, ehuru mera sällan, i denna del
af Indiska oceanen.)
Slutligen såg man i fjärran den låga, långt utskjutande udden,
som enligt lotsens utsago bildade gränsen mellan Ikthyofagernas
land och det efterlängtade Karamanien. Bakom denna udde,
troligen Kap Jask, fann man ett jämförelsevis fruktbart land, där
expeditionen kunde förskaffa sig både spannmål och dadlar till
öfverflöd. Nu var all nöd förbi, och man nalkades alltmera den
efterlängtade ingångsporten till Persiska viken. Sedan man passerat
den långt framskjutande bergudden Maketa, nuv. Ras Massendom,
i Arabien, befann man sig i vänners närhet. Onesikritos försökte
förmå Nearchos att närmare undersöka den arabiska kusten, men
amiralen hänvisade till den instruktion, han fått, att föra flottan
utmed Persiens kust till Euphrat.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
