Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romarnes geografiska kunskaper. Ptolemaios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 H. H. VON SCHWERIN
ett smalt sund samt belägna 10,000 stadier, d. v. s. 1,000 geografiska
mil, från den afrikanska kusten. Öarnas klimat skildrades såsom
ytterst behagligt. Kalla och stormiga vindar förekommo där lika
litet som våldsamma regnskurar. Luften var mild och fuktig, så
att marken icke blott var lämplig för plöjning, utan äfven själfmant
frambragte frukter i stor mängd.
Frånsedt att det angifna afståndet från kontinenten är mycket
öfverdrifvet, kunna vi utan tvekan antaga, att berättelsen om dessa
öar hänsyftar på en verklig ögrupp, troligast Madeira och det
närliggande Porto Santo. Dessa två öar utmärka sig ju både för sin
fruktbarhet och sitt milda klimat.
Man har också tänkt på Azorerna, men dessa öar äro ju flera
till antalet och ligga dessutom närmare Europa än Afrika. Hvad
Kanariöarna angår, ligga de alldeles för nära kusten för att.
kunna medtagas i denna beräkning.
Sertorius nödgades emellertid afstå från sin föresats att emigrera,
emedan hans sjöfolk, som rekryterats bland de beryktade »kilikiske
sjöröfvarne», i sista stund bestämdt vägrade att inlåta sig på denna
vågsamma färd på den öppna oceanen. Och sedan den
företagsamme Sertorius kort därpå blifvit mördad, råkade tyvärr dessa
»atlantiska öar» i glömska för en tid af flera århundraden.
Kanariöarna kommo däremot snart nog till ära. Alldenstund
man antog dessa öar vara jordens längst i väster kända land, drog
PTOLEMAIOS vid uppgörande af sin karta öfver jorden
»begynnelsemeridianen» genom dessa insulæ fortunatæ (= lycksaliga öarna).
Deras läge hade visserligen icke blifvit noggrant fastställdt, men
den store geografen, för hvars auktoritet alla böjde sig, antog helt
enkelt, att öarna voro belägna 21/4 längdgrad väster om Heliga
udden, nuv. Kap Såo Vicente i Portugal, hvilken då oriktigt
ansågs vara hela fastlandsmassans västligaste punkt.
Ett minne från denna tid är den ännu helt nyligen rätt all-.
mänt använda s. k. »Ferromeridianen», som officiellt sades vara
dragen genom Kanarigruppens västligaste ö, Ferro, men hvilken i
själfva verket icke var annat än en »maskerad Parismeridian». Denna
linje sammanföll nämligen faktiskt med den 20:de väster om Paris’
observatorium belägna meridianen. Sant var det däremot, att
denna vetenskapliga humbug kunde räkna sina anor långt tillbaka
i tiden!
Under större delen af medeltiden hade »de atlantiska öarna»
åter råkat i glömska. Ja, de arabiske geograferna på 1300-talet
menade, att de blifvit uppslukade af vågorna och alltså spårlöst
försvunnit. Sålunda kom det sig, att dessa öar vid denna tidsperiods
slut måste formligen återupptäckas under »de stora geografiska
upptäckternas tidehvarf».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
