Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klaudios Ptolemaios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 H. H. VON SCHWERIN
Nilsjöarna naturligtvis voro identiska med Mwutan och Ukerewe.
De omtalade Månbergen, menade man vidare, kunde icke vara
någonting annat än de med en snöhufva försedda bergkolosserna
Kenia och Kilimandscharo, hvilka ju ligga mellan dessa sjöar och
hafvet. Nyligen har man dock velat tillämpa Ptolemaios’
beskrifning på den mäktiga nära 6,000 meter höga bergmassan Ruwengzori,
med hvilken Nilens västra källflod verkligen står i direkt
vattenförbindelse. .
Onekligen finnas skäl, som tala för sannolikheten af en dylik
uppfattning — allmänt taget! Enligt vår mening har man dock
gått för långt i försöket att i alla detaljer tillämpa Ptolemaios’
uppgifter på de i dessa trakter verkligen existerande naturliga
förhållandena.
Det är också hos Ptolemaios som den redan anförda berättelsen
om »noshörningslandet» Agizymba förekommer. Han omtalar äfven
i Väst-Afrika en flod Gir eller Nigir. Det har, som man kunde
vänta sig, ofta varit tal om, att här förelåge ett meddelande om
Sudans bekanta stora flod, af Européerna kallad Niger. Detta är
emellertid rätt osannolikt, alldenstund infödingarne kalla floden
Joliba i dess öfre och Kvorra i dess nedre lopp. Ptolemaios’ Gir
eller Nigir bör väl snarare tänkas åsyfta något af vattendragen i
det söder om Marokko belägna ökenområdet, där ger, som vi
sett, användes för att beteckna »rinnande vatten» i allmänhet.
Orsaken till den stora berömmelse, som Ptolemaios uppnådde,
bör delvis åtminstone sökas däri, att hans litterära verksamhet
inträffade på en tid (omkr. 140 e. Kr.), då Grekernas och Romarnes
vetenskaplighet redan var stadd i stark tillbakagång, och att den
därpå följande tidsperiodens skribenter i intet afseende kunde mäta
sig med honom.
Låt nu alltså vara, att Ptolemaios råkat att för eftervärlden
framträda i ett måhända något för smickrande ljus, säkert är dock,
att han trots sina brister och villfarelser är den af forntidens
geografer, hvilken i en mönstergill vetenskaplig framställning
sammanfört den vidsträcktaste kännedom om vår jord, som folken under
den klassiska tiden någonsin ägt.
Ptolemaios betecknar i allmänhet höjdpunkten af den romerska
världens geografiska kunskaper (liksom Strabo är det augusteiska
tidehvarfvets främste geografiske representant). Hans kosmografiska
åsikter voro i det hela de bestämmande för geografien i mer än
13 århundraden, och med en viss, ej oförklarlig förargelse har man
stundom titulerat honom »den geografiske imperator, som härskade
i himlen till COPERNICUS, och på jorden till COLUMBUS».
Men i själfva verket åtnjöt Ptolemaios endast ett hastigt
öfvergående anseende under forntiden, och sannolikt är, att hans
inflytande på de gamle Romarnes geografiska uppfattning egentligen
varit ringa, såsom det bäst framgår af den omständigheten, att efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
