Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelhafslandens äldsta förbindelser med China
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 H. H. VON SCHWERIN
de utmed Kwenlünkedjans norra fot belägna, nu till största delen
igensandade oaserna bort till det egentliga China.
Vid denna tid var förbindelsen mellan Främre Asien och detta
land af en lycklig händelse mycket underlättad. Den tappre chinesiske
härföraren PAN-TSCHAU hade nämligen år 94 e. Kr. utsträckt det
chinesiska rikets gränser ända till Kaspiska hafvet. Det hade varit
Pan-tschaus ursprungliga mening att själf ställa sig i spetsen för en
ambassad till Romerska riket, om hvilket han just erhållit en del
underrättelser. Men det berättas, att han afstått från detta
förehafvande i följd af de listige Parthernas skepparlögner. Enligt
deras framställning skildes Parthernas land från det Romerska riket
genom ett stormupprördt och vidsträckt haf, som det tog en tid
från tre månader till tre år att korsa. På ett dylikt äfventyr ville
icke ens den käcke Pan-tschau inlåta sig.
Handelsagenternas beskrifning på den centralasiatiska
handelsvägen upptogs af den samtidigt lefvande, högt förtjänte geografen
MARINOS från Tyros, i hvilken stad sidenväfveriet blomstrade och där
man alltså hyste stort intresse för allt, som rörde handeln med den
dyrbara varan. Från Marinos öfvergingo dessa upplysningar till
PTOLEMAIOS, hvars arbeten ju under medeltiden och långt in i nyare
tid utgjorde normen för all geografisk kunskap.
Detta skulle emellertid komma att utöfva ett ödesdigert inflytande
på utvecklingen af den geografiska vetenskapen i allmänhet och
särskildt på den bildade allmänhetens kännedom om Asien. 1Ty,
missledd af sidenkaravanernas i verkligheten rätt ringa
marschhastighet, hade Marinos nära nog dubbelt öfverskattat de asiatiska
afståndssiffrorna, hvilka han därpå lade till grund för sin beräkning
af hela den då kända landmassans längddimensioner. Han kom
sålunda till följande resultat och uppskattade afstånden Euphrat—
Stentornet till 26,000 stadier, och Stentornet (det nuv. Taschkent)
— Sera Metropolis till 36,000 stadier, eller tillsammans 62,000 stadier.
Afståndet från »de lycksaliges öar» längst i väster till den yttersta
Östern uppskattades till 225 longitudgrader (= 53/g af jordens
omkrets) i st. f. 130°.
Genom Ptolemaios öfvergingo dessa siffror till medeltidens
arabiske geografer. På grund af det anseende Ptolemaios åtnjöt
höll den uppfattningen envist i sig ända in i nyare tid, att Asien var
så långsträckt, att hafvet mellan Väst-Europa och Ost-Asien i följd
däraf måste vara jämförelsevis smalt. COLUMBUS’ upptäckter
underlättades, har det blifvit sagdt, genom »tvänne lyckliga misstag»,
nämligen dels föreställningen om den asiatiska landmassans kolossala
väst-östliga utsträckning, dels det samtidiga underskattandet af
jordklotets verkliga dimensioner.
Den andre af de omtalade köpmännen, hvilken lefde i Alexandria,
var sannolikt författare till den ytterst värdefulla grekiska
beskrifningen öfver den Indiska oceanen och Syd-Asiens kuster, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
