Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelhafslandens äldsta förbindelser med China
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 251
vanligen anföres under sin latinska benämning Periplus Maris
Erythræi, d. v. s. Erythræiska hafvets kringsegling.
Vid denna tid hade den grekiske skeppsföraren HIPPALOS för
sina landsmän påvisat fördelen af att med tillhjälp af den
regelbundet uppträdande S. V. monsunvinden segla från Kap Fartak
på Arabiens sydkust direkt till Främre Indiens västkust,
hvarigenom den stora omvägen om Persiska vikens mynning, Gedrosiens
kust och Indos’ delta undveks. Det faller af sig själf, att
skeppsfarten i dessa farvatten därigenom kraftigt befordrades.
Den ytterst i öster säkert kända platsen var enligt
segelhandboken den midt emot Gangesflodens mynning belägna guldön Chryse,
säkerligen motsvarande Malakkahalfön. Norr om denna var den stora
inlandsstaden Thinai belägen, från hvilken export af den seriska
produkten (silke) i alla former ägde rum landvägen antingen öfver
Baktra till Barygaza (på Malabarkusten) och därifrån sjövägen till
Alexandreia eller också utför Ganges till Främre Indiens hamnstäder.
»Till detta land kan man dock icke lätt komma,» säger segelboken,
»ty endast enstaka personer återvända därifrån, icke många.» Detta
land, heter det vidare, låg rakt under »Lilla björnen» och räckte så
långt i väster, att det i norr begränsade det Kaspiska och Svarta
hafvet med Maietis (Asovska sjön), som ansågs hafva sin mynning
i oceanen, d. v. s. Norra Ishafvet.
Redan på Augusti tid stod Rom i liflig indirekt
handelsförbindelse med Indien. En betydande import af olika varor, bl. a.
chinesiskt siden, ägde rum till ett värde af mera än 10 millioner
kronor årligen, hvilka penningar enligt Plinius d. ä. gingo till Inder,
Serer och Araber.
PLINIUS tänkte sig Serernas land vara beläget längst borta i
öster vid den Seriska oceanen, hvilket ju innebär ett viktigt
geografiskt faktum. Denna underrättelse hade den berömde
naturforskaren inhämtat af sändebud, tillhörande en ambassad, som under
kejsar Nero kommit till Rom från Taprobane (Ceylon). Desse
främlingar hade äfven meddelat, att man för handelstransaktionerna
med Sererna använde den s. k. stumma handeln.
»Periplens» omnämnande af Thinai är viktigt, ty här föreligger
otvifvelaktigt det första exemplet på västerländskt användande af
den nu allmänna kollektivbenämningen China. Chineserna själfve
kalla vanligen sitt land Tschung-kue, d. v. s. midtens rike, eller
Kiung-hoa, d. v. s. midtens trädgård. Ursprunget till ordet china
är icke fullt klart. Måhända står det i sammanhang med »jinan»
= söder om solen, hvilket Chineserna bruka som benämning för
Tonking och Cochin-China. Inder, Araber, Perser och Greker
skulle sedermera efter hand hafva utsträckt namnet till hela det
nuv. China. Af det omtalade Thinai bildade man snart folknamnet
Siner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
