Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelhafslandens äldsta förbindelser med China
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 H. H. VON SCHWERIN.
Något längre fram nämner Ptolemaios, att grekiske köpmän
sjövägen framkommit till ÖOst-Asien, och att den östligaste här till
sjöss uppnådda punkten var Hormos Sinon, d. v. s. Sinernas hamn,
äfven benämnd Kattigara, vid mynningen af Kottiarisfloden. Vid
Kattigara ansåg som bekant Ptolemaios den asiatiska kusten göra
en tvär vändning mot söder för att sedan öfvergå i det »obekanta
sydlandet», som i en vid båge begränsade Indiska oceanen söderut
och längst borta i väster sammansmälte med den afrikanska
kontinenten. Denna ort bör antagas hafva varit belägen i närheten af
det nuv. Hanoi i Tonking, som ju af Chineserna benämndes Jinan.
Enligt Ptolemaios låg vidare Sinernas hufvudstad Sina Sinarum
N. O. om Kattigara. Staden Sina Sinarum, hvilken tvifvelsutan är
liktydig med periplens Thinai, torde rättast sammanställas med den
dåvarande chinesiska rikshufvudstaden Loyang.
Ungefär vid samma tid framkommo noggrannare underrättelser
till China om det stora riket Ta-Tsin = Romerska riket, såsom det
framgår af »Chinesiska Hofjournalen», ett digert 3,000 band
omfattande arbete, i hvilket dock endast 40 små oktavsidor handla
om Västerlandet och Rom. Det omtalas emellertid där, huruledes
år 166 e. Kr. en ambassad kommit sjövägen till China från konung
AN-TUN i Ta-Tsin
Att med detta namn åsyftas kejsare MARCUS AURELIUS ANTONINUS,
är alldeles säkert. Med dessa sändebud äro historieskrifvarne
däremot icke helt på det klara, och ej osannolikt är, att desse
»ambassadörer» icke voro annat än företagsamme köpmän, hvilka på eget
bevåg åtagit sig att representera det romerska riket i den yttersta
Österns land. Sändemännens skänker föreföllo också de chinesiske
auktoriteterna skäligen tarfliga.
Huru härmed än må förhålla sig, kunna vi taga för gifvet, att
desse resande lyckats i China inhämta åtskilliga underrättelser om
silkets verkliga ursprung. Hos den samtidigt lefvande grekiske
skriftställaren PAUSANIAS finner man nämligen för första gången den
riktiga uppgiften, att silket icke växte på träd, såsom vissa personer
menade, utan frambragtes af ett litet djur.
I fråga om Ptolemaios’ och hans samtids kännedom om Asiens
östligaste delar är det betecknande, att ingen tilltrodde sig att
till ett enda sammanslå de båda kända folken Serer och Siner.
Anledningen härtill var, att medelhafsvärlden erhållit sina
underrättelser om Sererna uteslutande landvägen, då däremot Sinerna
blifvit bekanta genom sjöfärderna. Särskildt Ptolemaios skiljer
strängt mellan Sererna i norr och Sinerna i söder. Den berömde
geografen hade visserligen fattat skarpt sikte på båda folken så att
säga med ett öga för hvarje, men han förmådde icke stereoskopiskt
sammanfatta sina förnimmelser till en enda bild.
Under den gamla tiden rådde sålunda aldrig en klar
föreställning om Chinas verkliga storlek och läge. Först i 5:te århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
