Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det chinesiska jätteriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 255
träffade Chineserna med Partherna, hvilka till lands och till sjöss
förmedlade handeln mellan angränsande folk i Främre Asien och
Persien, men på samma gång förhindrade alla andra folk att deltaga
i denna lönande handtering.
Den chinesiska makten i dessa trakter höll sig emellertid icke
länge uppe. Men på denna första tillbakagång följde snart en ny
maktutvidgningsperiod. År 95 e. Kr. utsträckte sålunda den tappre
härföraren PAN-TSCHAU Chinas gränser till Kaspiska hafvet.
Härigenom kommo hans landsmän i tillfälle att få något närmare besked
om Romerska riket. Då POMPEJUS, några årtionden sedan Chineserna
uppträdt på Väst-Asiens marknadsplatser, gjort det af alla
Ost-Asiens rikedomar öfverfyllda Syrien till romersk provins, var det
som de klassiske skriftställarne för första gången erhöllo en dunkel
aning om ett långt bort i Östern boende folk, Sererna, hvilket
sattes i omedelbart samband med producerandet af silket.
De äldre chinesiska resebeskrifningarna innehålla emellertid
förvånande litet af geografiskt värde. Denna omständighet bör
säkerligen delvis tillskrifvas det betecknande förakt för främmande
land och folk jämte den utpräglade brist på kunskapstörst, som
Chineserna ständigt lagt i dagen. De namn på västligare belägna
orter, som deras resande anföra, äro därför icke blott fåtaliga, utan
på samma gång ytterst svårtydda, i följd af Chinesernas sällsamma
vana att icke återgifva ortnamn i deras egna inhemska form, utan
i ett slags omskrifning. Romerska riket betecknades sålunda af
Chineserna till en början med öknamnet Ta-Tsin, d. v. s (enligt den
vanliga tydningen) »stora China», men längre fram, då Konstantinopel
blifvit dess hufvudstad, användes benämningen Fulin = (Konstantino)
= polin. Partherna kallades regelbundet af Chineserna Ansi, och
Araberna fingo gå under benämningen Taschi.
Om man tänker sig, att chinesiske köpmän vid denna tid kommit
till Sverige, hade de måhända kallat Venern »den stora draksjön»
och Vettern »den lilla draksjön». Huru löjlig en dylik »chinesisk»
namngifning än måtte förefalla, så finpnas talrika exempel från
nyaste tidens upptäcktshistoria, hvilka äro fullt ut lika klandervärda,
och här är det Européer och icke Chineser som äro de skyldige.
Rent ut smaklöst är sålunda tilltaget att vilja ersätta Zambesis
jättelika vattenfalls inhemska namn Mosioatunja (d. v. s. den larmande
röken) med »Victoriafallen», eller att kalla de afrikanska
ekvatorialsjöarna »Victoria» och »Albert» i st. f. Ukerewe och Mwutan.
Den beskrifning öfver den mäktiga staden Fulin eller
Konstantinopel, som de chinesiska annalerna lämna, är så liflig, att den
måste antagas vara grundad på själfsyn. Staden, säges det, var
belägen vid hafvet, dess af sten uppförda hus reste sig till en stor
höjd. Stadens befolkning räknade 100,000 familjer eller hushåll.
Utanför de 20 mil vidsträckta stadsmurarna utbredde sig ofantliga
förstäder. Stadens hus voro prydda med pelarrader och omgifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
