Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det chinesiska jätteriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 H. H. VON SCIHWERIN
af parker. Fulins östra port var 200 fot hög och täckt med
guldplåt. Under sommarens hetta brukade man svalka de flata
hustaken genom att bespola dem med vatten från särskildt anbragta
ledningsrör. Invånarne voro synnerligen välklädda, men de
öfverträffades alla af härskaren, som omgaf sig med en makalös prakt.
Men de chinesiske annalisterna nöja sig icke med dessa
meddelanden, utan anföra bland Fulins märkvärdigheter stadens rikedom
på pärlor, bildade af guldfasanernas spott, och de därvarande
lammen, som växte upp ur marken, vid hvilken de dock fortforo
att vara fästa medelst nafvelsträngen.
Under den store kejsarens TAI-TSUNGS regering (627—649 e. Kr.)
uppnådde det chinesiska riket sin största utbredning och räckte då
i väster fram till Kaspiska hafvet.
Samtidigt med denna politiska
utveckling hade den chinesiska
sjöhandeln åter uppblomstrat.
Det är däremot svårt att afgöra,
i hvilken utsträckning
skeppskompassen, som ju är en
chinesisk uppfinning, användts under
dessa sjöfärder. Djunkerna gingo
med sidenet och andra af landets
produkter direkt till Aden och
ännu aflägsnare trakter.
Till kejsarens berömmelse
kan vidare anföras, att han städse
visade den största tolerans mot
främmande religionsbekännare.
Särskildt kristendomen gjorde
vid denna tid snabba framsteg i
Kejsar Tai-tsung. China, såsom det bl. a. framgår
af inskriften på den s. k.
nestorianska taflan (af år 781 e. Kr.), som upptäcktes 1625 i
Singanfu.
Men efter denne store regents död började det snart gå hastigt
tillbaka med Chinas härlighet. De lifliga diplomatiska och
kommersiella förbindelser, som China ända till sjunde århundradet,
underhållit med Persien och det Östromerska riket, upphörde hastigt vid
Arabernas lika oväntade som kraftiga framträngande till denna del af
Främre Asien. Sannolikt är, att de alldeles oförberedde Chineserna
blifvit slagne af skräck öfver den muhammedanska religionens
snabba framsteg och dess anhängares energiska framfart. Det
förefaller, som hade de endast gjort svaga försök att försvara sina
besittningar såväl i Väst-Turkestan som i Tarimbäckenet mot Arabernas
segerrika härskaror, hvilka, efter hvad man då trodde, ovillkorligen
skulle hafva fortsatt sin frammarsch den kortaste vägen till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
