Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byzantinska riket och Ost-Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 H. H. VON SCHWERIN
eller »poroger» buro, som det visat sig, dubbla namn, ett slaviskt
och ett nordiskt.
De varor, som Ryssarne förde till Konstantinopel, voro
hufvudsakligen pälsverk, honung (som under medeltiden till stor del
användes i st. f. socker) och vax (för de kyrkliga ceremonierna).
Slafvar torde också tidtal hafva utgjort en begärlig handelsartikel!
I utbyte erhöllo de dyrbara byzantinska industriprodukter samt vin,
allahanda specerier och varor från sydligare land.
Från Kijev fortsattes vägen norrut till Smolensk och Novgorod
utmed vattendragen (endast med ringa afbrott af ett par
»släpplatser», där fartygen fingo dragas öfver land) Dnjepr, Düna och
Lovat till Ilmensjön, vid hvars norra strand ju Novgorod, det
nordiska Holmgård, var beläget. Från denna sjö fortsattes
varutransporten vattenvägen till Ladoga och utför Neva till Finska
viken, hvarifrån viktiga handelsvägar förde till Birka och Gotland
samt västerut till den mäktiga staden Jumne (eller Jomsborg) på
Wollin och Hedeby, nuv. Schleswig.
Det var dock icke endast köpmännen, som färdades på denna
»österväg» genom Ryssland eller Gardarike, som nordborna kallade
det, utan äfven nordiske krigare, som önskade att tjäna som
»väringar» i kejsarens lifvakt i Miklagård, d. v. s. Konstantinopel.
Men Ryssarne själfve uppträdde ingalunda alltid fredligt, och
redan tidigt hade deras flottor brandskattat och plundrat Ostromarnes
Svartahafshamnar, speciellt Cherson. Ar 941 uppenbarade sig
Ryssarne under IGOR, storfursten i Kijev, med mer än 1,000 skepp
framför Konstantinopel. Angriparne besegrades emellertid till lands
och vatten, och företaget att eröfra den rika staden misslyckades i
grund. Igors änka OLGA antog emellertid några år därefter
kristendomen, och härmed var början gjord till Ryssarnes omvändelse.
(Namnet rus användes till en början af de byzantinske skriftställarne
för den skandinaviska aristokratien i vissa af Rysslands
landskap. Längre fram betecknade detta namn själfva massan af den
slaviska befolkningen.)
Men äfven med de östliga delarna af Ryssland vid Don och Volga
(ehuru Araberna tidigt började konkurrera med dem här) stodo
Byzantinerna i liflig handelsförbindelse, som hvars själfskrifna
utgångspunkt under århundraden ansågs den starkt befästa, blomstrande
handelsstaden Cherson (nuv. Sebastopol) på Krim. Denna stad behöll
sin stora betydelse i merkantilt hänseende till början af 13:de
århundradet, då dess tillbakagång började, och andra krimska städer,
först Sudak och sedan Kaffa, intogo den främsta platsen.
Den störste kännaren af OÖst-Europa vid denna tid är den
östromerske kejsaren KONSTANTINOS VII, benämnd PORPHYROGENNETOS
(d. v. s. den i purpurgemaket födde), 912—959 e. Kr. Denne furste
var en lärd man, som sysselsatte sig mera med litterära värf än
med regeringsärenden. Hans berömda arbete De Administrando
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
