Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidens geografiska föreställningar - Pilgrimsfärderna och Brandanuslegenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 H. 1l1. VON SCHWERIN
Fordom hade ju Grekerna förlagt »jordens nafvel» antingen
till det heliga Delphoi eller till Delos, den centralast belägna ön
af de »i ring anordnade» Kykladerna. Inderna däremot förlade
följdriktigt sitt heliga berg Meru till jordskifvans centrum, liksom
Araberna till medelpunkt valde sin heliga stad Mekka eller stundom
det mystiska »kupolberget» Arin, som ansågs vara beläget under
ekvatorn midt emellan öster och väster, och hvilket dessutom satan
själf tänktes hafva utsett till sitt residens.
PILGRIMSFÄRDERNA OCH BRANDANUSLEGENDEN.
Medeltidens första århundraden saknade »geografer», samtidigt
med att hvarje tanke på en verklig ökning af den geografiska
kunskapen var alldeles utesluten. Den kristna världens
företagsamhet på det geografiska området antog vid denna tid nästan
uteslutande formen af pilgrimsfärder.
I allmänhet bidrogo de äldsta, kristna pilgrimsfärderna och
missionsresorna (för så vidt dessa sista äro kända) endast föga till
att öka det kristna Europas geografiska kunskaper. Under det
4:de och 5:te århundradet e. Kr. hade nestorianske missionärer
infört kristendomen i vissa delar af Främre Asien och därifrån
framträngt till Asiens centrala delar, till Indien och till China
(år 635 e. Kr.). Samtidigt härmed hade betydande delar af Ethiopien
och Nubien vunnits för den nya läran. — Den civiliserade världen
kan icke annat än djupt beklaga, att denna så framgångsrikt inledda
missionsrörelse, i följa af kyrkans ömkliga stridigheter, icke
uppnådde ett ojämförligt större resultat, än fallet blef.
De missionärer, som utförde detta storartade arbete, voro
visserligen män, lifvade af en glödande trosifver och hvilka såsom sådana
hade hela sin uppmärksamhet riktad på det religiösa momentet.
Däremot saknade de i regeln den iakttagelseförmåga i fråga om yttre
naturföreteelser, hvilken kunnat blifva geografien till någon
verklig nytta.
Redan på KONSTANTIN DEN STORES tid antogo pilgrimsfärderna
till den heliga grafven i Jerusalem en stor omfattning. Kejsarens
80-åriga moder, den fromma HELENA, föregick trots sin höga ålder
härvid med sitt exempel. Hon besökte Jerusalem år 326 e. Kr.
och lät där uppföra »den heliga grafvens kyrka», som sedan blifvit
så ryktbar.
Till ledning för de talrike, fromme resandena uppgjordes 333
e. Kr. ett s. k. itinerarium, d. v. s. en kort beskrifning öfver den väg,
som förde från Bordeaux genom Syd-Frankrike, Alperna och Nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
