Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pilgrimsfärderna och Brandanuslegenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 H. H. VON SCHWERIN
Slutligen, troligtvis år 726 e. Kr., skulle hemresan anträdas,
hvilket dock var förenadt med vissa svårigheter, emedan Willibald
föresatt sig att smuggla en med dyrbar österländsk balsam fylld
kalebass genom den syriska tullen. De resande blefvo gripne, och de
hade säkerligen måst släppa till lifvet, såvida tulltjänstemännen
lyckats finna den mycket skickligt undandolda balsamen.
Omsider kunde de tre äfventyrarne afsegla från Syrien till
Konstantinopel, hvarifrån färden ställdes till Sicilien. I samband
härmed besökte de resande de närbelägna Lipariska öarna, bland
hvilka Volcano den tiden var vida berömd under namnet
Theoderiks helvete. Man trodde sig där kunna se den östgotiske tyrannen
under gräsliga plågor vrida sig inne i den glödande kratern till
straff för de missgärningar, som han ansågs hafva begått emot
den heliga allmänneliga kyrkan i Rom.
Willibald och hans sällskap närmade sig den fruktade ön så
nära som möjligt, men de vågade icke bestiga själfva den af ett
snöhvitt asktäcke höljda vulkanen. Men de sågo elden med ett
åskliknande dån vältra fram ur berget och en ofantlig rökpelare
stiga mot skyn.
De tio närmast följande åren tillbragte Willibald i det
ryktbara benediktinerklostret Monte Cassino i Syd-Italien. Tio år
därefter sändes han på begäran af sin morbroder BONIFACIUS, Tyskarnes
berömde apostel, till Tyskland för att hjälpa denne i hans
verksamhet därstädes. Sedan Bonifacius 754 e. Kr. lidit martyrdöden,
upphöjdes Willibald till ledare af det tyska missionsverket, hvilket
han som bekant i hög grad befordrade. Omkring år 740 e. Kr.
hade han med påfvens benägna tillstånd utgifvit sin reseberättelse,
och år 785 afled den utmärkte mannen.
Under den karolingiska dynastiens tid företogos äfven åtskilliga
pilgrimsfärder, men de hafva egentligen intet af intresse att erbjuda.
Detsamma är fallet med de få betydligare resor till »heliga landet»,
hvilka ägde rum under de 200 år, som föregingo korstågsperioden.
En lika tilltalande som lärorik öfvergång emellan den tröga
pilgrimsperioden och det företagsamma upptäcktstidehvarfvet bildar
»legenden om den helige Brandanus och hans sjöfärd», som under
medeltidens senare del säkerligen var den mest populära bland de
många geografiska »berättelser», som då förekommo. Dess
omväxlande och fantastiska innehåll öfverensstämde också i ovanlig
grad med tidehvarfvets karakteristiska smakriktning, i hvilken det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
