Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabiske geografer och upptäcktsresande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 H. H. VON SCHWERIN
Volga till Bulgarernas, mellan Kazan och Simbirsk belägna
hufvudstad, där en stor upplagsplats för alla nordiska varor var belägen.
För sina handelsartiklar, bland hvilka i regeln slafvar förekommo,
erhöllo nordborna ofta arabiska metallföremål och (s. k. kufiska)
mynt, hvilka man som bekant återfunnit i stort antal flerstädes
i Norden särskildt på Gotland. Dessa mynt, som mest tillhöra
tiden från 700 till 1,000 e. Kr., härstamma hufvudsakligen från
Mesopotamien, Persien och landen vid Oxosfloden.
Det var genom bearbetningen af berättelserna om de under
muhammedanismens första århundraden i Indiska oceanen företagna
sjöresorna som grunden lades till den allbekanta orientaliska
sagosamlingen, hvilken är berömd under namn af Sindbad sjömannens
resor. Efter hand hade emellertid allt flera underbara episoder
lånats från nyare resebeskrifningar och sagoböcker samt lagts till
den ursprungliga, kortare redogörelsen, hvars omfång sålunda
alltmera ökades. Särskildt hade mycket stoff hämtats från det nyss
anförda arbetet »De två muhammedanernas resor». Trots alla sina
afsiktliga öfverdrifter, passande för en orientalisk sagoberättares
åhörare i basar och kaffehus, har berättelsen om Sindbads resor,
eller »den arabiska odysséen», såsom man träffande kallat den,
bevisligen en reell bakgrund, ett faktum som man för öfrigt
länge bestridt. Det skulle emellertid fordra alldeles för stort
utrymme att äfven i största korthet här redogöra för alla de orter
och platser i Indiska oceanen, som anföras i denna romantiserade
framställning af muhammedanernas sjöresor ända till 9:de och
10:e århundradena, sådan den bl. a. förekommer i det ryktbara
arabiska sagoverket Tusen och en natt. Vi måste därför nöja oss
med att dröja vid några af framställningens mera beaktansvärda
enskildheter.
Vid ett tillfälle landade Sindbad på en liten ö, som på honom
gjorde intrycket af att vara »paradisets lustgård», bevuxen som
den var med härliga träd och genomfluten af rännilar med det
klaraste vatten. Den antagna ön visade sig dock underligt nog
vara — en hvalfisk, hvilken dök i djupet, så snart en eld, som
blifvit upptänd på dess rygg, började kittla odjuret. Samma
berättelse förekommer ju i Brandanuslegenden, hvilken dock i motsats
mot den fantasirikare »orientaliska» framställningen, beskrifver
hvalfiskön såsom alldeles kal.
En annan gång hade Sindbad råkat komma i närheten af Kasilön,
där han om natten hörde ljudet af trummor, hvaraf han högligen
förskräcktes. Detta hindrade honom emellertid icke att meddela
sina kamrater, att han mycket väl kände till, att den ifrågavarande
ön var bebodd af djäflar. Afven NEARCHOS påträffade ju i närheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
