Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabiske geografer och upptäcktsresande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 295
också välja den nordliga vägen utmed Donaus dal genom
Tyskland och Slavernas land till nedre Volga och Kaspiska hafvet
och från detta till Oxosfloden och Central-Asien. Därifrån förde
vägen i N. O. riktning genom Turkarnes land till Chinas
gränsområden.
Efter denna grundliga utredning afslutar Ibn Khordabeh sitt
arbete med några allmänna anmärkningar bl. a. om den bebodda
jordens territoriella indelning, hvilka utmärka sig genom sin
exempellösa ovederhäftighet. Till Europa räknar han sålunda hela Afrikas
nordkust ända till Egypten. Indien och China hänför han däremot
till — Ethiopien !
Något senare, eller omkring 920 e. Kr., afsände kalifen MOKTADER-
BILLAH en ambassad till de vid Volga boende Bulgarerna, hvilka
just vid denna tid antagit Islam. I denna expedition deltog IBN-
FOZLAN, hvilken först bland alla medeltidsförfattare närmare
beskrifvit Ryssarne. Han lämnar äfven en förträfflig skildring af den
pontokaspiska steppen, som han själf genomrest, och dess nomadiske
invånare, hvilka han kallar för de »mest otvättade människor,
som Gud skapat».
En skarp kontrast till dessa folk utgjorde Ryssarne.
Ibn-Fozlan hade själf sett dem, när de kommo seglande utför Volga
för att drifva handel. Särskildt deras höga växt förvånade honom.
De voro »höga som palmträd, ljushyade och köttfärgade», säger
han. Hvar och en af dem har en yxa, en knif och ett svärd, det
senare af frankiskt arbete. Under den tid, som de höllo på med
sina handelstransaktioner, hvilka hufvudsakligen omfattade slafvar,
läto de sina fartyg ligga förankrade i Volgafloden. Åt sig själfve
uppförde de stora träskjul på flodstranden.
Ibn-Fozlan är särskildt intresserad för deras
begrafningsceremonier. De plägade bränna sina döda på bål, och i regeln
följde hustrun, »berusad och lycklig», sin aflidne man frivilligt(1) i
döden. Likbegängelsen firades med all upptänklig prakt, både djur
och människor nedslaktades för att göra den döde sällskap i det
kommande lifvet.
Ryssarne dyrkade groft tillyxade träbeläten samt trodde på
drömmar och uppenbarelser, men voro stränge fatalister, så att de
ansågo det vara oriktigt att söka förlänga de sjukes lif, ty det
vore förmätet att kämpa mot Gud.
Det är ju af stort intresse för oss att höra denna
innehållsrika framställning af våra fordomdags till landen på andra sidan
af Östersjön utflyttade stamfränders seder och bruk. Den
öfverensstämmer för öfrigt till stor del med hvad vi från andra håll lärt
känna om nordbornas lif i deras skandinaviska hemland.
De arabiske köpmännen besökte icke personligen Nordens land.
Men i afsikt att drifva handel och framför allt inköpa pälsverk plägade
de regelbundet företaga den två månader långa flodfärden uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
