Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabiske geografer och upptäcktsresande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 299
elefanten bort på sitt horn. Men blodet och fettet, som rinna af
det döda djuret ned öfver noshörningens ögon, hindra honom att se.
Och slutet på det hela blifver, att rokfågeln infinner sig och griper
bägge djuren, med hvilka han flyger upp till sitt näste, där de
hungriga ungarna väntade på föda.
Under sina följande resor, hvarvid han regelbundet lider
skeppsbrott, upplefver Sindbad ännu en mängd äfventyr. Så råkade han
och hans kamrater i fångenskap hos en svart, människoätande jätte,
från hvilken Sindbad befriar de sina genom att, på samma sätt som
ODYSSEUS gjorde med kyklopen POLYPHEMOS, utstinga hans enda öga.
Sindbad besökte vidare en stor mängd öar, där Indiens
förnämsta kryddor och droger producerades, med hvilka han
naturligtvis gjorde lönande affärer. En gång begrafves han lefvande,
men lyckas naturligtvis ändå slutligen reda sig ur knipan.
En annan gång var Sindbad tvungen att vanka omkring i
urskogen med en gammal man, »luden som en buffel», sittande på
sina axlar och som nära nog strypte honom med sina kring hans
hals och bröst slingrade ben. Till slut lyckades dock Sindbad
berusa den odräglige gamlingen. När denne började vackla, skakade
Sindbad honom af sig, och med en stor sten krossade han hufvudet
på gubben, som öfverlastad krälade omkring på marken. Den sista
berättelsen innehåller säkerligen en antydan om de stora, på Sumatra
eller Borneo lefvande, människoliknande aporna eller orangutangerna,
hvilka infödingarne betrakta såsom verkliga (skogs)människor, något
som det malajiska nåmnet redan visar.
Såsom redan påpekats, kan man ofta bakom de fantastiska
detaljerna spåra sanningen. De grundliga granskningarna af
Sindbads »skepparhistorier» hafva visat, att dessa i verkligheten
innehålla mången värdefull upplysning om Syd-Asiens och Malajiska
archipelagens land och folk.
Särskildt är den geografiska beskrifningen öfver Ceylon och
dess produkter förträfflig. Sindbad anför sålunda det berömda
kägelformiga berget, benämndt Adams pik, och omtalar öns rikedom
på ädla stenar, liksom han redogör för det lönande pärlfisket i den
närbelägna Manaarbukten. Beskrifningen är för öfrigt till största
delen hämtad från »De två muhammedanernas resor».
I slutet på 900-talet företog den arabiske geografen och
vetenskapsmannen IBN-HAUKAL under hela 26 år, från 943 till 969
e. Kr., resor i det muhammedanska världsrikets samtliga länder från
Indien till Medelhafvet, från Kaspiska hafvet till Persiska viken.
Hans klart affattade resebeskrifning innehåller många värdefulla
meddelanden om Islams länder, i hvilka han säger, att lycka och
välstånd öfverallt rådde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
