Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabiske geografer och upptäcktsresande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 H. H. VON SCHWERIN
Enligt hans uppfattning var landskapet Sogd med Samarkand,
jordens förnämsta pärla. Detta land, som hade en utsträckning af
åtta dagsresor, var uppfylldt af fruktträdgårdar och sädesfält med
städer och villor, belägna vid brunnar och rinnande vatten. Hvart
man vände blicken, såg man ett rikt land sträcka sig ända bort till
horisonten, där jordens grönska sammansmälte med himlens blå.
Likaledes var den därvarande befolkningen förträfflig; dess gästfrihet
öfverträffade allt, hvad man kunde tänka sig. Husens dörrar voro
uppslagna på vid gafvel och fastspikade mot väggen (och så hade
varit fallet i hundra år), för att främlingar aldrig skulle nekas
tillträde.
Om de icke-muhammedanska landen lämnar han endast ogärna
uppgifter. Han beskrifver med flit icke de afrikanske Negrerna och
andra lågt stående tropiska folk, emedan han ej vill, säger han,
skaffa dem berömmelse genom att upptaga dem i sin beskrifning.
Han lämnar dock tillförlitliga upplysningar om kristendomen i det
guldrika Nubien och om förekomsten af hvite kolonister (säkerligen
Araber) på Zangzibarkusten. Ibn-Haukal anför äfven ett af de
muhammedanska gränsområdena vid Kaukasos eller staden Derbend.
Denna var på alla sidor omgifven af sina fiender Tatarerna, hvilka
voro lika talrike som vågorna i det haf, som nådde upp till stadens
murar. Detta, Kaspiska hafvet, skildrar han, i motsats till så många
andra geografer, såsom varande ett fullkomligt slutet bäcken.
Men i allmänhet kan sägas, att Ibn-Haukals meddelanden
blifva otillförlitliga, så snart han lämnar kalifatets område, och
stundom anför han kritiklöst de vidunderligaste historier. Så t. ex.
får man höra, att en viss stam af ryske judar blifvit förvandlade
till apor, emedan de jagat på sabbaten.
En samtida till Ibn-Haukal var den arabiske resanden, som blifvit
berömd under namnet MASSUDI, död i Kairo 986 e. Kr. Under sina
resor besökte han den muhammedanska världens samtliga land, från
Bortre Indien till Spanien. Men ej nog härmed, han framträngde
äfven till trakter, hvilka dittills varit blott föga kända af Araberna.
Anda till China och Madagaskar berättas han hafva utsträckt sina
resor. Massudi besökte efter hand Persien, Indien, Central-Asien
från Ferghana till Kaspiska hafvet, Nord-Afrika, Spanien samt stora
delar af grekiska kejsardömet. Han säger om sig själf, att han
genomflackade åtskilliga delar af jorden och befann sig likt solen,
än i öster än i väster.
Massudi var icke speciellt geograf. Ej heller ägde han någon
verklig vetenskaplig bildning. Däremot var han i besittning af en
ovanligt skarp iakttagelseförmåga. Karakteristiskt för honom är
vidare, att han är fast öfvertygad om alla jordiska förhållandens
obestånd. Sålunda hade fastlandet, som han trampade, en gång
varit betäckt af hafvet. Där öknen utbredde sina landmassor, hade
fordom funnits städer, odlade fält och rinnande vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
