Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Batutas resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 307
Snart därefter finna vi Ibn-Batuta på forskningsresa utmed
Afrikas ostkust, där han besöker sina arabiske stamfränder i de
af dem därstädes anlagda nybyggena i Zanzibar och Quiloa. Sedan
han återvändt till nordligare trakter, genomreste han i alla riktningar
Mindre Asien, som då var deladt mellan ett stort antal hvarandra
bekämpande turkiske »sultaner».
Det var en tid af förvirring. De kristnes sista fästning i Syrien
hade fallit 1291 e. Kr., och korstågens direkta insats i den tidens
»orientaliska fråga» var härmed afslutad. Sista minnet af denna
heroiska episod bestod af ett föga tilltalande kloster, uppfördt på
den heliga grafvens plats. Venetianerna och Genueserna kämpade
hänsynslöst med hvarandra om herraväldet i Medelhafvets östra
delar. De förre riktade mera sin uppmärksamhet på de
syrisktegyptiska farvattnen och handeln på Alexandreia, under det att
de senares handelsmakt koncentrerades i Konstantinopel och på
Svarta hafvets kuster, särskildt Krim.
Det seldschukiska storriket hade nyss sammanstörtat. Egyptens
»mameluk-sultaner», kejsarne i Konstantinopel och det sydryska riket
Kiptschaks tartarfurstar kämpade med hvarandra om dess spillror.
Föga kunde den lärde »doktorn från Tanger» ana, att den makt,
som snart därefter skulle lägga beslag på Främre Asien och
angränsande delar af Europa och Afrika, var de Osmaniske Turkarne,
som för öfrigt redan vid denna tidpunkt åtnjöto ett ej obetydligt
anseende. Deras härskare, som residerade i Brussa (på den asiatiska
sidan midt emot Konstantinopel), ansågs vara den rikaste och
mäktigaste bland Mindre Asiens sultaner.
Bland de talrika mindreasiatiska orter, som Ibn-Batuta besökte,
väckte särskildt Sinope hans uppmärksamhet. Han beskrifver den
folkrika stadens vackra och starka läge på en i Svarta hafvet långt
utskjutande udde och berömmer dess praktfulla, af marmor uppförda
moské.
Stadens högste styresman, »emiren», lefde dock till stor del
på sjöröfveri, hvilken handtering bedrefs särskildt till förfång för
Grekerna. En af de turkiske sjöröfvarne mycket omtyckt krigslist
bestod i att låta dykare under pågående sjöstrid med ett skarpt
järninstrument borra hål i fiendens skeppsskrof. »Under stridens hetta
märkte besättningen ej faran, förrän skeppet började sjunka.»
Den resande misstänkte dessutom emiren för att bruka »haschisch»,
det beryktade rusande preparat, hvilket ju spelar hufvudrollen i
berättelserna om »den gamle på berget» och hans mördareliga, de
beryktade »assasinerna».
I Sinope inskeppade Ibn-Batuta sig på ett grekiskt fartyg till
det midtemot (på norra sidan af Svarta hafvet) belägna Krim.
Efter en stormig öfverfart anlände den resande omsider till den
stora handelsstaden Kaffa, som vid denna tid tillhörde Genueserna.
I dess hamn lågo för tillfället omkring 200 fartyg af alla slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
