- Project Runeberg -  De geografiska upptäckternas historia : forntiden och medeltiden /
308

(1905) [MARC] Author: Hans Hugold von Schwerin - Tema: Geography, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Batutas resor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308 H. H. VON SCHWERIN

Härifrån fortsattes färden genom det för närvarande af de
Donske Kosackerna upptagna stepplandet till Saraï, en af
hufvudstäderna i det tartariska riket Kiptschak kring nedre Volga.

Det ödsliga landet, som saknade buskar och träd, och där man
nödgades använda husdjurens gödsel till bränsle, genomreste
Ibn-Batuta enligt tartarisk sed åkande på en af hästar dragen s. k.
araba, d. v. s. en vagn eller kärra, försedd med ett slags tält, i
hvilket den resande kunde både läsa och skrifva. Under rasterna
lössläpptes hästarna, som fingo gå fritt omkring och efter behag
beta steppens gräs. Stöld af dessa djur brukade straffas mycket
hårdt, så att de resande ej behöfde frukta att nattetid mista sina
dragare.

Tartarernas favoritdryck var, säger den resande, den bekanta

jästa stomjölken, hvilken för öfrigt alls icke föll honom i smaken.
Han omtalar också den stora betydelse, som hästafveln hade för
Tartarerna. Hvarje år drogo desse mongoliske hästhandlare med
karavaner, bestående af ända till 6,000 stycken af dessa djur, till
Indien, där de alltid uppnådde höga pris.
. Betecknande är den samstämmighet, som råder hos alla tiders
författare rörande den betydliga, oafbrutna exporten af arabiska,
persiska och andra hästar till Indien, där det visat sig att dessa
djur i längden icke alls trifvas. Denna handelsrörelse pågår för
öfrigt ännu som bäst. Från Persiens hamnar utskeppas sålunda
årligen ett stort antal i regeln dyrbara hästar till Bombay och
andra indiska platser.

Kiptschaks Tartarer hade visserligen upphört med sina eröfringar,
men däremot bibehållit sitt nomadlif. Vid orten Bichdagh, d. v. s.
»de fem bergen», hvilken var mycket eftersökt för sina i närheten
belägna varma hälsokällor, påträffade Ibn-Batuta khanen MUHAMMED
USBEK, som här uppslagit sitt tältläger.

Den muhammedanske resanden beskrifver den egendomliga
anblick, som detta boningskomplex erbjöd. Det liknade alldeles en
vidsträckt stad med sina bodar och moskéer grupperade omkring
stora salutorg. Men alla dessa byggnader voro af lättaste material,
så att de utan svårighet kunde nedtagas och lastas på de stora, af
hästar dragna rustvagnarna.

Trots det kringirrande lif, som tartarfurstarne förde,
utvecklades en nästan obegriplig lyx och prakt vid deras ambulatoriska
hof. Särskildt lade Tartarerna sig vinn om ägandet af dyrbara
gyllene mat- och dryckeskärl, hvilka säkerligen ofta blifvit röfvade
från Västerlandets kyrkor. Pärlor och ädelstenar kommo från Indien.
Alla Orientens lyxvaror, såsom Egyptens linnekläder, brokadtygerna
från Damaskus, persiska silkeväfnader och de fina, chinesiska varor,
som köpmännen bragt till Samarkand, till Balk eller Bokhara, funno
vägen till Tartarernas hofläger. Å andra sidan försågo europeiske
köpmän, kommande från Krim eller Donaus mynningar, de mongo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 00:09:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geogrupp/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free