Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Batutas resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 309
liske furstarne med flandriskt kläde, med engelska stål- och
kopparvaror samt med italienska sidentyger.
Ett inveckladt ceremoniel härskade vid hofvet, och hvar och
en af khanens gemåler hade sina hofmästare, sina kammarfruar
och pager, hvilka alla voro utstyrda på det praktfullaste med
dyrbara tyger, ädelstenar och påfågelsfjädrar. Enligt Ibn-Batuta hade
khanens fyra »öfverhustrur» till och med högre rang än »prinsarne
af blodet».
Allra förnämst var hustrun nummer ett eller Stor-Khatun,
hvilken utmärkte sig genom den förvånansvärda egenskapen att
ständigt bibehålla sig som jungfru. Detta fenomen förklarades så,
att hon härstammade från den kvinna, som fordom i tiden ägt
»Salomos sigill». Denna kvinna hade sedermera på konung SALOMOS
befallning, af någon anledning, blifvit utsatt i Kiptschaks ödemarker,
och hennes kvinnliga afkomlingar hade af denna sin stammoder
ärft den omtalade sällsamma egenskapen. Med naiv uppriktighet
tillägger Ibn-Batuta: »En sådan kvinna har jag för egen del aldrig
påträffat, och jag förmår alltså icke bekräfta riktigheten af detta
faktum.»
Den långväga resanden blef synnerligen väl emottagen af
MUHAMMED USBEK och hans hof, hvilka vid denna tid redan
öfvergått till Islam. Det beviljades honom till och med att, något som
betraktades såsom en synnerlig ära, göra sin uppvaktning för khanens
gemåler. Den tredje i ordningen af dessa, hvilken befanns vara en
dotter till »sultanen af Konstantinopel», alltså en grekisk prinsessa,
begärde af sin gemål tillstånd att vid tillfälle få aflägga ett kortare
besök hos sin fader i Konstantinopel. Det blef också i hennes
sällskap som Ibn-Batuta senare beträdde kristenhetens dåvarande
största stad.
Dessförinnan företog han en resa till Saratï vid Volga, beläget,
som han säger, ej långt från Hadsch-Turkan (Astrachan), och till
det 10 dagsresor högre upp vid floden belägna Bolgar. Han hade
hört om denna stad, att sommarnätterna därstädes voro mycket
korta, och nu ville han själf öfvertyga sig om, huruvida detta
verkligen var fallet. i
Från Bolgar hade han för afsikt att besöka »skymningens land»,
men afståndet dit eller 40 dagar, såsom uppgafs för honom, tyckte
han dock vara för stort. Här bör anmärkas, att talet 40 för
muhammedanerna ofta är liktydigt med »många». Från detta
mörkrets eller skymningens land, hvarmed man påtagligen åsyftade
Sibirien (och angränsande delar af Nord-Europa), kommo de
dyrbaraste pälsverken af sobel och hermelin, hvilka förvärfvades genom
s. k. stum handel med därvarande infödingar. Marken i detta land
var belagd med en så glatt isgata, att hästar icke kunde färdas där.
Med tillhjälp af sina klor kunde däremot hundarna hålla sig fast
på isen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
