Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Batutas resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 311
i midten af 14:de århundradet ägde rum mellan Sibirien och trakterna
i närheten af Svarta hafvet.
I Saraï hade Ibn-Batuta sammanträffat med Ryssarne, hvilka
under denna tid lydde under det mongoliska väldet. (Här åsyftas
säkerligen en stam af de vid denna tid slaviserade Ryssarne.) Han
beskrifver dem såsom fule samt rödhårige och blåögde. De voro i
besittning af bergverk (i Ural), från hvilka mycket silfver hämtades.
Af metallerna förfärdigades tenar eller stänger, hvilka användes
som mynt vid handelstransaktionerna.
Sedan Ibn-Batuta återvändt från denna utflykt, anträdde han
i prinsessans följe den förut beramade resan till Konstantinopel.
Eskorten räknade ej mindre än 500 tartariske ryttare, 200 unga
slafvinnor och 20 pager. I den ofantliga trossen, som bestod af
2,000 hästar, 300 oxar, 200 kameler och 400 vagnar, märktes en
flyttbar moské, hvilken uppställdes på hvarje rastplats. På äkta
tartariskt sätt hade man valt landvägen utmed Svarta hafvets norra
kust i stället för den vida kortare sjövägen.
Färden gick öfver den stora handelsstaden Sudak på Krim
och därifrån genom det förödda nordpontinska kustlandet till nedre
Donau. Sedan floden passerats, kunde de resande märka, att de
grekiska fästningarnas antal alltmera ökades. I en viss stor stad,
Varna eller Burgas, kom prinsessans broder, den grekiske
tronföljaren, de resande till mötes i spetsen för 10,000 pansrade krigare
för att ledsaga sin syster till Konstantinopel.
Mottagandet här var storartadt. Man ringde med sådan kraft
i stadens samtliga kyrkoklockor, att »själfva horisonten skakades
däraf». Efter ankomsten till staden höll Ibn-Batuta sig gömd tre
dagar på sitt rum. I sin egenskap af muhammedan kunde han med
skäl frukta för den grekiska gatupöbelns ofördragsamhet.
Slutligen förunnades det honom att blifva föreställd för hofvet.
Allt, hvad den resande förut sett i fråga om rikedom och prakt,
öfverträffades af hvad hans ögon här fingo skåda. Han fördes inför
kejsaren och fick med tillhjälp af en judisk tolk redogöra för sina
resor i Egypten, Syrien, Persien m. m. Vid audiensens slut
förärade kejsaren honom en hedersdräkt och en solskärm, som i
Orienten alltid betraktats som ett höghetstecken. En häst från det
kejserliga stallet framfördes, och sedan Ibn-Batuta bestigit denna,
fördes han omkring i staden, under det att härolder till yttermera
visso under trumpeternas klang förkunnade folkmassan den stora
ära, som vederfors den notable resanden.
Under sina därpå följande vandringar i staden emottogs han
allmänt med välvilja och nästan med ett slags religiös vördnad,
emedan man ju visste, att han besökt Jerusalem och de andra
heliga orterna i Palæstina. Däremot fick han icke beträda det
inre af den världsberömda Sofiakyrkan, (som han för öfrigt inbillade
sig vara uppförd af »en kusin till konung Salomo»), emedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
