Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Batutas resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 H. H. VON SCHWERIN
såsom trogen anhängare af Islam naturligtvis icke kunde finna sig
i att knäböja inför det heliga korset, hvilket var uppställdt öfver
kyrkans hufvudportal.
Efter 36 dagars vistelse i den stora staden återvände
Ibn-Batuta till Kiptschak samma väg, som han kommit. Här fick han
upplefva en ovanligt svår vinter. Han var så inhöljd i vargskinn,
att han icke kunde röra en enda lem, utan måste lyftas upp på
hästen. Hans skägg var till hans förvåning fullsatt af ispiggar.
Omsider framkom han, efter tre dagars ridt utmed den frusna Volga,
till khanens tillfälliga residens, Saraï. Detta skildrar han som en
ofantlig stad, hvilken det tog honom en half dag att genomrida.
Men den rastlöse mannen begaf sig åter igen ut på resor, och
snart därefter fimer man honom på besök i den folkrika staden
Chiva, hvilken nästan helt och hållet blifvit förstörd af TSCHINGIS-
KHANS krigare, äfvensom i det heliga Samarkand, som mycket
behagade den resande.
Han styrde därefter kosan till Afghanistan och landet kring
öfre Indos, utför hvilken flod han färdades ända till dess mynning
i Indiska oceanen. I det stora, i Hindostan belägna Delhi, som
vid denna tid var hufvudstad i ett muhammedanskt rike, stannade
Ibn-Batuta ett par år. Han blef nämligen på det mest förekommande
sätt emottagen af därvarande härskare, den eljest för sin stränghet
fruktade kejsar MUHAMMED, hvilken utnämnde honom till »kadi»
eller domare i denna stad, en befattning som var förenad med
betydliga inkomster.
Ibn-Batuta tyckes dock icke hafva varit nöjd med sin nya
ställning. Åtminstone blef han på något sätt invecklad i en
sammansvärjning mot kejsaren. Denne var emellertid storsint nog att icke
blott låta nåd gå för rätt, utan äfven att villfara den orolige mannens
önskan att få resa till China i egenskap af kejsarens officiella
sändebud. En storartad expedition utrustades, och Ibn-Batuta försågs
med rika skänker till kejsaren af China.
Denna första expedition öfverfölls af fientliga röfvarestammar
och misslyckades i grund. Utplundrad in på bara kroppen, återkom
Ibn-Batuta till Delhi. Man måste alltså begynna på nytt igen.
Efter åtskilliga missöden lyckades emellertid den nyutnämnde
ambassadören och hans följeslagare denna gång framkomma till
Malabarkusten.
I den stora hamnen Kalikut nödgades emellertid Ibn-Batuta
under tre hela månader vänta på förlig vind till China. Under
tiden hade han bl. a. tillfälle att noggrant undersöka de chinesiska
handelsfartygen, som plägade i stor mängd besöka denna hamn.
Han talar med beundran om dessa djunker, hvilka voro verkliga
»flytande trädgårdar», på hvilka ingefära och grönsaker i mängd
odlades. Rika personer ägde flera dylika alldeles själfständiga
»flytande byar», som han äfven kallar fartygen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
