Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den judiske resanden Benjamin af Tudela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 H. H. VON SCHWERIN
Efter att hafva till lands genomrest Syd-Italien inskeppade
han sig i Otranto och seglade genom Patrasbukten och
Lepantoviken till Korinth. Därefter besöktes bl. a. Thebai, hvars
befolkning räknade ej mindre än 2,000 judiske arbetare, »berömde för
sin skicklighet att bereda siden och purpur». På det närbelägna
Parnassosberget fanns likaledes ett judiskt nybygge på 200
personer, hvilka, egendomligt nog, sysselsatte sig med åkerbruk (en
näring, som annars icke faller den judiska rasen i smaken). Benjamin
följde därpå den stora, af Romarne anlagda militär- och
handelsvägen Via Egnatia utmed Aigaiiska hafvets nordkust till
Konstantinopel.
Agen medeltidsresande har lämnat en bättre beskrifning på
denna lysande världsstadaa Han omtalar bl. a. den prakt, med
hvilken den då regerande kejsaren EMANUEL KOMNENOS omgaf sig.
Diamanterna i kejsarens krona spridde ett så starkt sken, att
ljus icke behöfde tändas i hans privatgemak om natten
(ett ofta af andra medeltidsresande anfördt faktum). Palatsen och
kyrkorna utmärkte sig genom sin exempellösa prakt. Främst bland
alla stod Sofiakyrkan, hvilken hade »lika många altare, som det
finnes dagar på året». Stadens talrike invånare voro iförde de
dyrbaraste sidendräkter samt prydde med guld och dyrbara smycken.
De liknade alla »konungabarn», där de redo fram på sina ståtliga
hästar.
Konstantinopolitanerna saknade däremot manhaftighet: likt
kvinnor hade de intet sinne för krigiska värf. De höllo därför
legoknektar, tillhörande alla möjliga nationaliteter, hvilka drogo i krig för
Grekernas räkning.
Till sin ledsnad kunde vidare Benjamin konstatera, att hans
landsmän voro mycket illa tålde i Konstantinopel. De hade därför
fått sig hänvisadt ett särskildt kvarter, kalladt Pera och beläget
nära Galatatornet, där de bodde till ett antal af 2,500. Bland
desse funnos emellertid åtskillige välmående köpmän, som
företrädesvis slagit sig på handeln med kläde och sidenvaror.
Såsom bevis på den ringaktning, hvilken visades judarne, anför
han, att ingen af dem hade lof att visa sig till häst på stadens
gator utom en enda eller kejsarens lifläkare SALOMON. Det inträffade
äfven ofta, att judarne blefvo slagne på gatan, och särskildt
betraktades det som ett nöje af de talrika garfveriernas arbetare att
slå det smutsiga vattnet öfver förbipasserande israeliter.
Efter att hafva lämnat Konstantinopel besökte den resande
flera af Archipelagens öar och Kypern. Turen kom därefter till
Syriens hufvudstäder och det »heliga landet», angåcende hvilket
den judiske resanden lämnar vida tillförlitligare underrättelser, än
hvad de oftast ytterst inskränkte kristne pilgrimerna plägade göra.
Jerusalem var en liten stad, omgifven af en tredubbel mur. Dess
befolkning var mycket blandad och bestod af folk tillhörande alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
