Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmännen, deras resor och upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 325
var t. ex. förhållandet med Tyskland, Frankrike och Spanien, hvilkas
atlantiska kuster de härjade och uppför hvilkas floder de
framträngde. Detsamma kan sägas om Medelhafvets öar och
kustlandskap ända till Miklagård och Jerusalem längst borta i öster, på
hvilka de gjorde strandhugg eller nedslogo sina bopålar för längre tid.
Nordbornas besittningstagande af de storbritanniska öarnas
kustland var onekligen af stor lokal betydelse. Af större,
allmännare intresse voro däremot deras första, mera vidsträckta färder
till Östersjöns olika landskap samt utmed Finnmarkens kust förbi
Nordkap till Hvita hafvet och Bjarmaland, sådana de finnas
anförda i framställningen af OTTARS och WULFSTANS resor. Dessa
reseberättelser förekomma i den angelsachsiska bearbetningen af
OROSIUS’ allbekanta historiskt-geografiska arbete, hvilken verkställts
af ALFRED DEN STORE.
OTHERE eller OTTAR, som stod i denne konungs tjänst, var en
norsk man, hvllken »bodde nordligast af alla Norrmän i Halogaland
på norra kanten af landet vid Västerhafvet». Han berättas hafva
för Alfred uttalat sin undran öfver, huru långt denna kust
egentligen sträckte sig norrut, och om människor bodde norr om
därvarande ödsliga landsträcka, som brukade besökas blott af
hvalfångare. Med konungens bifall gaf han sig i väg.
Efter sex dagars färd utmed den omtalade »ödemarken» (nuv.
Finnmarken) uppnådde Ottar kustens nordligaste punkt, d. v. s.
Nordkap, hvarefter han under fyra dagar höll östlig kurs och seglade
slutligen fem dagar i sydlig riktning genom en väldig hafsbukt,
d. v. s. Hvita hafvet, till mynningen af en stor flod (säkerligen
Dvina). Därvarande tätt bebyggda landskap, kring nuv.
Archangelsk, innehades af Bjarmerna, af hvilka Ottar tillhandlade sig
hvalrosständer och pälsverk, varor, hvilka säkerligen utgjort
det »geografiska lockmedel», som kraftigast bidragit till
företagandet af denna resa. Vid återkomsten till England öfverlämnade
Ottar till Alfred »en snöhvit hvalrosstand» såsom bevis på, att
han besökt »den yttersta Norden». I dessa trakter hade
expeditionen äfven påträffat Finnar eller rättare Lappar.
Bjarmaland (namnet återfinnes i det nuv. »Perm»), hvilket
sedan flitigt besöktes af nordiske köpmän och ofta utsattes för
vikingarnes plundringar, blef snart mycket ryktbart icke blott för
sin rikedom på pälsverk, utan äfven för sin afgud Jumala och
sina invånares förmenta trolldomskonster.
Konung Alfreds andre sagesman WULFSTAN (måhända af tysk
härkomst) seglade från Hæthum, nuv. Schleswig, under sju dagar
utmed Vendernas land på Östersjöns sydkust till Weichsel j öster,
i hvars närhet Esterna bodde. Han meddelade äfven åtskilliga
underrättelser om de danska öarna Langeland, Lolland, Falster
m. fl. samt om Skåne, Bornholm, Blekinge, Öland och Gotland.
Dessa upplysningar bidrogo visserligen till en riktig uppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
