Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmännen, deras resor och upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 331
Här försiggick landstigningen, och i afsikt att närmare
undersöka landet utsändes tvänne irländske »löpare», en man och en kvinna,
Haki och Hakia, som. voro »snabbare än hjortar» och hvilka Leif
på sin tid erhållit till skänks af kung Olaf i Norge. Efter en och
en half dags bortavaro återvände de två spejarne, medförande
»vindrufvor och vildt växande hvete», som de sade sig hafva hämtat
från en längre in i landet belägen trakt.
Karlsefni, som emellertid tyckte, att denna var belägen alldeles
för långt från landningsplatsen, föreslog nu sina följeslagare att
fortsätta resan ännu längre söderut. Men härom kunde desse icke
enas, och Thorhall skilde sig med det ena af fartygen från den
öfriga expeditionen och gick trotsigt sin egen väg. Skeppsföraren
och hans 8 män råkade emellertid illa ut. Deras fartyg drefs af
västliga stormar långt ut på hafvet och hamnade slutligen i Irland,
där de skeppsbrutne gjordes till slafvar utom Thorhall själf, som
vid detta tillfälle ljöt döden.
Karlsefni med expeditionens öfrige deltagare fortsatte sin färd
i sydlig riktning och framkom slutligen till en plats, där man invid
stranden påträffade vindrufvor och vildt växande hvete. Nu
kunde man icke längre betvifla, att man verkligen uppnått Vinland
det goda, som omtalats af Leif. Trakten såg ut att vara
synnerligen lämplig för ett nybygge, ty klimatet var mildt och betet
förträffligt för Nordmännens boskap. Man tog därför strax i tu med att
uppföra boningshus här.
Landets infödingar eller Skrälingarne, som de blefvo af
Nordborna benämnde, infunno sig snart i stort antal i sina med läder
öfverdragna båtar. Till en början höllo Skrälingarne sig försiktigt
på afstånd, men så småningom blefvo de mera företagsamme, och
en liflig byteshandel inleddes med dem, sedan de genom att svänga
sina stafvar i solbanans riktning gifvit tillkänna, att de hyste
fredliga afsikter. Särskildt tycktes infödingarne sätta värde på rödt
kläde, som de med välbehag virade omkring hufvudet, och hvilket
de betalade med stora mängder äkta gråverk och andra dyrbara
skinnvaror. Men framför allt åstundade de att köpa främlingarnes
spjut och svärd, men nordborna voro försiktige nog att icke ingå
på en för dem så betänklig handel.
Men det goda förhållandet tog ett hastigt och oväntadt slut.
Orsaken härtill tillskrefs den omständigheten, att en af främlingarne
medförd tjur plötsligen framkom ur skogen och genom sitt vrålande
skrämde Skrälingarne på flykten. Men tre veckor därefter kommo
de tillbaka till ett mycket större antal än förut. De upphäfde
vilda tjut och svängde sina långa stafvar denna gång i motsatt
riktning mot solens gång, hvarvid ett susande ljud som af tröskslagor
åstadkoms. Snart var striden i full gång. Skrälingarne öfverhöljde
sina motståndare med ett regn af pilar och slungstenar.
Nordmännen, af hvilka ett par stupade, kunde slutligen ej hålla stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
