Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carpinis resa till Karakorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 351
yttersta Österns furstehus hade varit nödsakade att personligen
inställa sig här i Karakorum — denna enligt Carpinis mening långt
ifrån all ära och redlighet belägna plats!
Sedan de församlade höfdingarne efter ungefär fyra veckors
underhandlingar enats om att välja Kujuk-kahn till sin öfverherre,
bröt hela församlingen upp till den Gyllene hordens, en half
dagsresa längre österut belägna läger, där den officiella
afslutningsceremonien skulle försiggå. Denna festlighet, som i följd af häftiga
hagelstormar uppskjutits tio dagar, ägde rum d. 24 augusti i det
inre af ett utomordentligt praktfullt tält af sidenbrokad, hvilket
hölls upprätt med tillhjälp af guldbeslagna pelare. Under djupa
knäböjningar och andra mer eller mindre barbariska
underdånighetsbetygelser hyllades nu Mongolernas nye kejsare, som i sitt
rikssigill låtit införa de stolta orden: I himlen Gud, på jorden Kujuk,
konungarnes konung.
Några dagar därefter erhöll ändtligen Carpini audiens hos denne,
hvilken han skildrar såsom en undersätsig man på en 40—45 år.
Kujuk, som gjorde intryck af att vara en allvarsam och
besinningsfull person, iakttog strängt den vedertagna etiketten att aldrig själf
direkt tilltala främlingar, så att påfvens officiella skrifvelse måste
öfverlämnas till en af hofvets höge funktionärer. Efter åtskilliga
underhandlingar fick Carpini emottaga ett på arabiska och
tartariska affattadt dokument från Kujuk till påfven jämte en bifogad
latinsk öfversättning. Den med insegel vederbörligen försedda
skrifvelsen öfverlämnades d. 13 november 1246 e. Kr. till Carpini,
hvilken oförtöfvadt anträdde hemfärden (ungefär samma väg, som
han kommit).
Under resan hade expeditionens deltagare mycket att lida af köld
och snö. Om nätterna lägrade de sig på den öppna slätten, och
det hände ofta, att deras kroppar om morgonen voro helt och hållet
höljda af snö. Efter otaliga mödor uppnåddes Kiev d. 9 juni 1247.
Stadens invånare mottogo munkarne med stora glädjebetygelser och
lyckönskade dem att hafva undgått döden. Den återstående delen af
hemresan försiggick utan svårigheter, ty öfverallt mottogos påfvens
sändebud med förekommande uppmärksamhet, och redan samma år
(?2) kunde Carpini inför påfven i Lyon aflägga en redogörelse för
sin besvärliga mission.
Det hade visserligen icke lyckats honom att lyckligen lösa
den diplomatiskt-religiösa uppgift, som påfven ålagt honom. De
geografiska resultaten af färden voro däremot desto värdefullare.
Carpini, som med skäl kan kallas banbrytaren bland 1383:de
århundradets »resemunkar», är sålunda den förste Europé, som lämnat
en beskrifning öfver Central- och Nord-Asiens etnografiska
förhållanden. I hans arbete »Mongolernas, som vi kalla Tartarernas,
historia», förekommer äfvenledes en utomordentligt klar
framställning af de nordpontinska länderna — den första, som den kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
