Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carpinis resa till Karakorum - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 H. H. VON SCHWERIN
latinska världen under medeltiden erhållit. Hans resa fick emellertid
sedermera alldeles oförskyldt träda i bakgrunden för den af RUBRUCKS
företagna, ännu vidlyftigare expeditionen till delvis samma trakter.
Om Carpinis senare öden vet man blott, att påfven utnämnde
honom till biskop i Antivari i Albanien, och att han redan 1248
aflidit af den sjukdom, som han under sin asiatiska resa ådragit sig.
RUBRUCKS RESA TILL VÄRLDENS ÖSTLIGASTE DELAR.
När PLANO CARPINI år 1247 ännu befann sig i Lyon, hade
ett nytt korståg nyss blifvit beslutadt, och konung LUDVIG I1IX af
Frankrike stod just i beredskap att afsegla till det heliga landet.
Detta ingick dock icke i påfvens planer, och han sände därför
Carpini och hans följeslagare till Paris med uppdrag att förmå den
franske konungen att, åtminstone ännu någon tid, uppskjuta sin
afresa. Påfven ansåg nämligen denna vara förhastad.
Till konungens närmaste omgifning hörde vid denna tid bland
andre en franciskanermunk, WILHELM från byn Rubruck i franska
Flandern, hvilken af Ludvig utsetts att deltaga i det nya korståget.
Af de hemvändande sändemännen inhämtade Rubruck mångahanda
underrättelser om Mongolerna och deras vidsträckta rike i Asien,
hvilka högligen bidrogo att hos honom väcka lusten att själf
besöka dessa trakter.
Han styrktes i denna sin föresats af konungen, som lifligt
önskade, att det kristna Europas furstar borde välvilligt antaga de af
Mongolernas sändebud ofta gjorda »anbuden» att med den asiatiska
stormakten sluta ett anfalls- och försvarsförbund emot den
gemensamme arffienden, muhammedanerna. Dessa Mongolernas
»sändebud», hvilka säkerligen icke alltid varit »officiella» personer, utan
snarare företagsamme lycksökare, hade ju äfven låtit förstå, att
deras kejsare önskade antaga den kristna religionen, såsom flere
af hans lydfurstar redan sades hafva gjort.
Dylika erbjudanden skulle naturligtvis tilltala den franske
monarken, som för sin fromhet erhållit namnet »den helige». Det var
också med glada förhoppningar som han, hvilken sedan hösten
1248 befunnit sig på Kypern, i början af år 1249 till Mongolernas
kejsare KUJUK afsände en af flera personer, såväl präster som
lekmän, bestående ambassad under anförande af den franske munken
ANDREAS AF LONGJUMEAU. Bland de gåfvor, denne medförde, fanns
ett präktigt tält, till formen liknande ett kapell, hvars väggar voro
försedda med bilder ur den bibliska historien, afsedda af tjäna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
