Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 353
Mongolerna till ledning i den rätta tron. Vägen togs om JMindre
Asien, Persien och Väst-Turkestan.
-. Vid denna ambassads ankomst till Central-Asien var emellertid
Kujuk redan död, och det väldiga Mongolriket styrdes under tiden
af änkekejsarinnan OGUL-GAIMISCH. Denna manhaftiga kvinna, som
tyckes hafva varit i besittning af sällsynta regentegenskaper, gjorde
sig icke minsta samvete öfver att för sitt folk framställa den
välmenande franske konungens ambassad såsom ett erbjudande från
hans sida att underkasta sig de allsmäktige Mongolerna. »Broder
Andreas» mottogs ytterst ovänligt och ålades att utan dröjsmål
återvända hem igen med ett bref till Ludvig.
På hemvägen följde sändebuden under lång tid Kagspiska
hafvets östra strand. Vid läsandet af regentinnans i hotelsefulla
ordalag affattade svarskrifvelse till »sin nyförvärfvade vasall,
konungen af Frankrike», förtröt det naturligtvis Ludvig, att någonsin
hafva inlåtit sig på denna komprometterande »diplomatiska»
förhandling med det mongoliska hofvet. Ogul-Gaimisch ålade ju
honom framför allt att, för så vidt lifvet var honom kärt, ordentligt
skicka Mongolerna sin årliga tribut af guld och silfver. Det lände
Ludvig endast till ringa tröst att några år därefter den då
regerande mongolkejsaren MANGU i bref till honom skildrade
ifrågavarande änkekejsarinna såsom »den vederstyggligaste häxa, uslare
än en hund».
Efter den anförda oförskämda skrifvelsen, som Ludvig
emottagit i Palæstina år 1251, ansåg denne sig absolut förhindrad att
tillsvidare inlåta sig med Mongolerna. Men af de (för öfrigt tämligen
fantastiska) underrättelser, som han erhållit genom Andreas och en
fransk riddare från Konstantinopel, hvilken, äfven han, besökt
de aflägsnare delarna af Asien, väcktes åter konungens intresse
för Mongolerna. Desse framställdes ju fortfarande såsom
gynnsamt stämde för den kristna läran, och i sin religionsifver
beslöt han därför att ännu en gång göra ett mera privat försök
att träda i förbindelse med dem för att omvända dem till den
sanna tron.
Till utförande af denna ingalunda lätta mission valde han den
omtalade WILHELM FRÅN RUBRUCK eller RUBRUQUIS, som han äfven
benämnes.
Dennes ganska tarfliga »utrustning» bestod bl. a. af ett alltigenom
personligt bref från Ludvig till Mongolernas kejsare med
anhållan, att denne icke skulle tillfoga hans resande undersåtar någon
skada. Rubruck inskeppade sig i hamnstaden Acre i Palæstina
och ankom till Konstantinopel 1252 e. Kr. Härifrån anträdde han
nästkommande vår sin långa färd.
Den ursprungliga, på dåligt latin affattade rapport öfver denna
»resa till världens östligaste delar», som han vid hemkomsten
afgaf till konungen af Frankrike, har hittills icke blifvit tillräck-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
