Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 H. H. VON SCHWERIN
höllo guld och silfver. Därpå begärde de utan vidare att få smaka
på främlingarnes reskost. Rubruck lämnade dem då med en viss
tvekan en flaska vin, hvilken ögonblickligen tömdes, hvarpå de
strax begärde »en till af samma slag» med den skämtsamma
anmärkningen, att det väl ingenstädes var brukligt, att någon »steg in
i en annans hus med endast ett ben». Beslutsamt afslog
emellertid Rubruck deras anhållan.
Men nu blefvo han och hans följeslagare i stället utsatte för
ett skarpt korsförhör. På samma gång voro de resande föremål
för det mest oförsynta tiggeri från Tartarernas sida. Alla småsaker,
som desse fingo syn på, begärde de ogeneradt att få till skänks.
Rubruck förklarade nu med bestämdhet, att han och hans sällskap,
som ännu hade en mycket lång väg att färdas, icke voro i tillfälle
att ytterligare afstå något af sina ägodelar till dem. Däremot
medförde han skänker till deras furste.
Slutligen »sluppo de resande tämligen helskinnade ur dessa
djäflars klor», och den långa enformiga färden genom den ändlösa
steppen började. Komanerna, som förut bott här, hade Tartarerna
för kort tid sedan fördrifvit, och en stor mängd af dem hade motats
ned till hafskanten, där de bokstafligen omkommit af hunger. Desse
Komaner hade brukat att öfver sina dödes grafvar uppföra större
eller mindre grafkullar, på hvilkas topp fanns en människobild
med ansiktet vändt mot öster. Dylika jordhögar eller »kurganer»
förekomma, som redan anförts, i stor mängd på den nordpontinska
steppen.
Under två månader sågo de resande intet enda hus eller tält,
endast Komanernas grafhögar afbröto här och hvar slättens
enformighet. Nätterna tillbragtes i vagnarna.
Vid ett tillfälle tvingades emellertid expeditionen att göra halt
vid ett litet vattendrag, där en tartarisk underhöfding hade
uppställt sitt vagnsläger. Rubruck höll god min i elakt spel, när han
efter åtskilliga påstötningar nödgades framtaga en flaska af sitt
bland landets infödingar redan berömda vin. Detta hjälpte, och
strax därpå blef Rubruck emottagen af den ifrågavarande dignitären,
som satt på en paradsäng med ett strängaspel i handen och med
en af sina hustrur vid sidan.
Denna sistnämnda var, säger Rubruck, så uppnäst, att han fick
intrycket af, att man hade skurit denna kroppsdel af kvinnan. Hon
var alls icke skön att skåda, ty hon hade smort »nässtället»
äfvensom ögonbrynen med en svart salva. Tartarernas kvinnor,
anmärker Rubruck, voro i allmänhet ofantligt feta, och den, som hade
den kortaste näsan, ansågs vara den vackraste af dem alla.
Efter många omständligheter tillät underhöfdingen, att Rubruck
fortsatte sin resa till Sartach, men endast under stark bevakning.
Under denna färd, som ständigt gick i östlig riktning, utmed
Asovska sjöns norra kust, sammanträffade de resande bl. a. med Aser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
