Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 359
eller Alaner, som till namnet voro kristne, samt dessutom med ett
samhälle af spetälska människor.
Flera fiskrika floder öfverskredos, och slutligen var man
framme vid Tanaiäs eller Donfloden, hvilken Rubruck säger vara
så bred som Seinen i Paris. Denna flod, anmärker han, utgjorde
gränsen mellan Europa och Asien; dess källa vore belägen i stora
kärr, som sträckte sig ända till den »nordliga oceanen». Den
genomflöt stora skogssträckor, innan den utmynnade i en
vidsträckt insjö (Asovska sjön), som stod i förbindelse med det »stora
hafvet».
Här utsattes de resande för nya obehag och måste kvarstanna
på denna plats flera dagar af brist på lastdjur och dragare för sina
vagnar. Under tiden fingo de dock tillfälle att göra bekantskap
med Ryssarne, af hvilka en hel stam fått sig boplatser anvisade
vid stranden af Don med särskild uppgift att på Tartarernas
befallning forsla resande öfver floden. Rubruck beskrifver de ryska
dräkterna, hvilka i det stora hela icke voro så synnerligen olika
dem, som i allmänhet buros af befolkningen i Väst-Europa.
Hela landet på andra sidan Don var mycket vackert och
norrut uppfylldt af floder och stora skogar, i hvilka de fåtalige
invånarne uppfört sina hyddor. Längre bort fanns floden Etilia, d. v. s.
Volga, »den största flod, Rubruck någonsin sett» och som utföll i
en stor »insjö», d. v. s. Kaspiska hafvet, hvars omkrets uppgick till
mera än fyra månaders dagsresor. Rubruck omtalar fullt riktigt,
att Don och Volga längre mot norr närma sig hvarandra på ett
helt kort afstånd, men att deras mynningar äro långt åtskilda.
Omsider framkommo de resande till SARTACH, som kamperade
tre dagsresor från Volga. Hans tältläger var ofantligt, »ty han
hade med sig sina sex hustrur» samt andra talrika representanter
af sin familj. Efter åtskilliga svårigheter erhöll Rubruck audiens,
hvarvid han och hans följeslagare uppträdde i full kyrklig ornat,
med bibel, psalmbok, kors och rökelsekar (man ansåg nämligen
Sartach vara kristen). De blefvo vänligt emottagna af Sartach, till
hvilken de öfverlämnade kung Ludvigs bref jämte därtill hörande
syrisk och arabisk öfversättning. Skrifvelserna tycktes göra ett
godt intryck på vederbörande, hvilket dock icke hindrade, att de
resande blefvo på ett skamligt sätt pungslagne af ett par af khanens
högre ämbetsmän.
Under de fyra dagar, som de vistades i lägret, erhöllo
främlingarne dessutom endast en enda gång någon föda, men fingo
emellertid därpå tillstånd att fortsätta sin resa till Batu, som för tillfället
vistades någonstädes vid Volgas stränder.
Rubruck förvånar sig högeligen öfver denna väldiga flod; den
var fyra gånger så stor som Seinen och därtill mycket djup. Den
kom från det i norr belägna Stor-Bulgarien (d. v. s. landet mellan
Kama och Volga). I detta sammanhang lämnar Rubruck den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
