Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 365
allmänt förlade till Asiens nordligaste trakter, svarade karakteristiskt
nog desse Rubrucks sagesmän, att de för sin del aldrig hört
omtalas dylika.
Voro Rubrucks sagesmän stundom fullt sannfärdige, sökte de
däremot vid andra tillfällen inbilla honom orimliga historier, som
t. ex. den om de märkvärdiga »chinchin-aporna», hvilkas blod man
använde till en dyrbar rödfärgning, eller om »det jordiska
paradiset», hvilket sades vara beläget någonstädes i Kwenlunbergen.
Slutligen 1255 e. Kr. anträdde Rubruck definitivt hemresan,
för hvilken stor-khanen frikostigt försett de främmande sändemännen
med penningar. Mangu hade likaledes åt Rubruck öfverlämnat en
svarsskrifvelse, ställd till konungen af Frankrike.
Man valde denna gång en något nordligare väg, norr om
Balkaschsjön. De landskap, man förut passerat vid vintertid, tedde
sig nu helt olika under sommarens dagar. Efter två månaders och
tio dagars oafbruten färd voro de resande tillbaka hos Batu i Saratf.
Först en månad därefter, i midten på oktober, skedde dock
uppbrottet från denna stad. Färden ställdes utmed Kaspiska hafvets
västra kust till Kaukasoskedjan, som passerades genom den
bekanta »järnporten» vid Derbend, och vidare förbi det dubbeltoppade
Araratberget. För egen del var Rubruck öfvertygad om, att
lämningarna af Noaks ark ännu funnos på spetsen af detta berg,
hvilken dock ingen människas fot dittills lyckats att bestiga.
Efter att hafva passerat Armeniens bergland nedstego de
resande i Euphrats dal, hvarifrån färden ställdes till Mindre Asiens
sydliga kust och öfver Kypern, Antiochia och Tripolis till
hamnstaden Akkon eller Acre, dit Rubruck, efter att hafva afslutat sin
mödosamma sjuåriga resa, anlände vid pingsttiden 1256 e. Kr.
Han hade hoppats att träffa LUDVIG i Palæstina, men konungen
hade vid denna tid redan återvändt till Frankrike. Rubruck blef
af de andliga auktoriteterna kvarhållen i Akkon, så att han
nödgades att härifrån skrifva till konungen i stället för att personligen
besöka honom, såsom hans önskan varit.
Vi kunna icke på lämpligare sätt afsluta denna redogörelse än
genom att instämma i följande af en högtstående geografisk författare
uttalade omdöme: »Rubrucks reseberättelse, hvilken är i det
närmaste alldeles fri från störande fabelaktiga tillsatser, kan med skäl
betecknas såsom måhända det största af medeltidens geografiska
mästerverk.»
ROGER BACON, den berömde engelske lärde (död 1294 e. Kr.),
som fordrade, att all kunskap skulle grunda sig på egna iakttagelser,
och därför påstås hafva sagt, att det vore bäst, om alla gamla skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
