Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 H. H. VON SCHWERIN
Dessa togo sig nämligen allehanda friheter i kyrkan, allt under det
att prästerna sjöngo psalmer och läste högt ur de heliga böckerna,
Särskildt drucko högheterna så tappert, att de alla blefvo rusiga,
men särskildt stor-khanens hustru, hvilken måste köras hem i
sin vagn.
Vid detta tillfälle anställdes en »teologisk disputation» mellan
nestorianer, saracener och hedningar. Ingen enighet uppnåddes
visserligen, men den långa, drastiska förhandlingen afslutades med
ett väldigt dryckeslag, i hvilket alla kongressledamöterna utan
åtskillnad deltogo. Mangu-khan hyste för sin del den åsikten, att
»liksom Gud försett handen med flera fingrar, hade han äfven
anvisat människorna flera olika vägar att nå paradiset». De två sist
anförda anekdoterna torde tillräckligt vittna om det religiösa
frisinne och den lefnadsglada otvungenhet, som rådde vid det
mongoliska hofvet i fjärran Östern.
Rubruck hyser ingen beundran för den vidtberömda staden
Karakorum, hvilken han vid närmare besiktning fann vara rätt
tarflig, om man blott undantog allhärskarens palats. Klostret St.
Denis invid Paris var dock tio gånger ansenligare än detta sistnämnda.
Staden, som var försedd med talrika vattenledningar, innehöll ett
stort antal af de olika trosbekännarnes tempel, och den handel,
som här bedrefs, var mycket ansenlig.
Rubrucks geografiska beskrifning på de omkring Karakorum
belägna landskapen är synnerligen värdefull. Sydost om Karakorum
var det tätt befolkade Kathay beläget. Uster om Karakorum funnos
inga städer, invånarne hade ingen boskap, utan lefde af jakt och
fiske. Äfven landet norrut saknade städer. Somliga af därvarande
folkstammar ägde boskapshjordar, andra åter brukade under fötterna
binda glättade benstycken, med hvilkas tillhjälp de fortskaffade
sig öfver den frusna snön och isen med en sådan snabbhet, att de
infångade både fåglar och fyrfotadjur. Dessutom funnos här i dessa
nordliga trakter en hel del andra eländiga folkstammar, hvilka i
väster gränsade till Pascatirerna i »Stor-Ungern» (d. v. s.
Baschkirerna mellan Uralbergen och Volga). Nordöstra delen af detta
område var alldeles okändt i följd af den där rådande starka kölden
samt därvarande snö- och ismassor. Alla de anförda folkstammarna
hade, huru utarmade de än voro af Tschingis-khan, tvungits att
uträtta åtminstone något till hans bästa.
Här föreligger tvifvelsutan en skildring af Sibirien, om hvars
längst i öster belägna delar (Tschutscherhalfön m. m.) man ännu
icke inhämtat tillförlitliga underrättelser. Särskildt
anmärkningsvärdt är, att Rubruck icke tyckes hafva känt till det längst i norr
belägna Ishafvet.
Alla dessa upplysningar hade Rubruck erhållit af några präster,
som besökt China och dess angränsande landskap. På tillfrågan
om de mångfaldiga vidunder, som de västerländskee kartograferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
