Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Polos resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 373
skaffa honom något af den vigda oljan från lampan, som brann
vid »den heliga grafven» i Jerusalem. Han lämnade därpå sina
sändemän tvänne guldtaflor, innehållande befallning till alla
ämbetsmän i riket, att vid alla tillfällen hjälpa de resande och förse
dem med allt, hvad de kunde behöfva. Tack vare dessa guldtaflor
gick resan, som räckte tre hela år, lyckligt, om man undantager,
att den tartariske »baronen» insjuknade under vägen och måste
kvarlämnas på ett af rastställena. År 1269 uppnådde de resande
Lilla Armenien och därvarande hamnstad Layas, i hörnet mellan
Mindre Asien och Syrien, hvarifrån de seglade till Acre eller
Ptolemaïs på den syriska kusten. Där mottogo de den ledsamma
underrättelsen, att påfven CLEMENS IV var död, och att man ännu
icke kunnat enas om hans efterföljare. De hänvände sig därför
till den påflige legaten för Egypten, den förträfflige THEOBALD AF
PIACENZA, och framförde sitt ärende till honom. Denne förvånades
och gladdes öfver hvad han fick höra, ty han insåg till fullo den
nytta, som kyrkan kunde komma att draga däraf. Han rådde dock
bröderna att vänta, till dess den nye påfven blifvit utsedd.
Desse återvände nu till Venedig »för att se om sina familjer».
Vid framkomsten dit erforo de, att Nicolos hustru dött under deras
frånvaro, men att hon efterlämnat en femtonårig son, hvars namn
var MARCO, den främste personen i denna berättelse. Under väntan
på att påfvevalet ändtligen skulle gå af stapeln dröjde bröderna
två år i sin fädernestad. Men förgäfves, ty intet hördes af.
1
Slutligen förstodo de, att de icke gärna kunde längre uppskjuta
aterresan till stor-khanen och togo därför sin sjuttonårige
brorson Marco med sig och seglade direkt till Acre. Där
sammanträffade de med sin vän legaten, som tillät dem att resa till
Jerusalem för att där hämta något af den begärda heliga oljan. Afven
THEOBALD insåg, att det var Venetianernas absoluta skyldighet att
återvända till Kublai. Han lät därför skrifva bref till denne furste
med underrättelse om, att bröderna Polo mycket riktigt hade
framfört sitt ärende, men att de trots sin goda vilja varit urståndsatte
att till fullo uträtta detta, alldenstund ingen påfve fanns för
tillfället.
Försedde med dessa bref, anträdde de tre Poloerna resan, men
de hade ej hunnit längre än till Layas, då de öfverraskades af den
glädjande underrättelsen, att ny påfve ändtligen blifvit utsedd, och
att valet fallit just på deras vän legaten Theobald. De seglade
nu strax tillbaka till Acre, där de mottogos på det mest
förekommande sätt af den nyvalde påfven, sedermera bekant under
namnet GREGORIUS Xx. Men denne, som naturligtvis hade helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
