Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Polos resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 H. H. VON SCHWERIN
att tänka på, kunde icke göra annat för de resande än gifva dem
med på vägen tvänne lärde munkar, VILHELM och NICOLAUS, åt hvilka
han öfverlämnade nya, till stor-khanen ställda bref jämte en gåfva
till honom, bestående af dyrbara kristallskålar. At desse prästmän,
hade påfven dessutom förlänat den betydelsefulla rättigheten att
tillsätta präster och biskopar samt meddela absolution precis med
samma verkan, som om påfven själf gjort det.
Man bröt nu upp för andra gången från Acre. Vid ankomsten
till Layas möttes emellertid de resande af budskapet, att »sultanen
af Babylon» hade ryckt in i Lilla Armenien med en stor krigshär.
De påfliga sändebuden voro sålunda verkligen utsatta för faran att
råka i fångenskap eller tillsätta lifvet.. De två munkarne grepos
nu af en så våldsam skräck, att de på intet sätt kunde förmås att
fortsätta resan. De lämnade sina kreditiv och öfriga papper till
Poloerna och återvände till Europa tillsammans med en del riddare
tillhörande tempelherreorden.
De bägge bröderna tillsammans med Marco fortsatte däremot
sin väg oförfäradt och kommo efter tre och ett halft år till
storkhanen, som för tillfället befann sig i staden Kaipingfu, d. v. s.
fredsstaden (utanför den chinesiska muren). Det var denna resa,
heter det, som bit för bit skulle beskrifvas i bokens senare del.
Orsaken till att denna andra färd till stor-khanen tog så lång tid
i jämförelse med den, som bröderna förut företagit, var den, att
de resande denna gång utsattes för dåligt väder och sträng köld,
något som betydligt fördröjde dem.
När Kublai-khan fick höra, att hans gamla bekanta NIcoLo och
MAFFEO voro i annalkande, skickade han folk dem till mötes fulla
40 dagsresor i förväg. (Under denna liksom under föregående resa
försågos de venetianska sändebuden frikostigt med allt hvad de
begärde af stor-khanens tjänstemän.) När nu de två bröderna och
Marco framkommit till den omtalade staden, begåfvo de sig till det
kejserliga palatset Schangtu, där de funno kejsaren, omgifven af en
stor mängd af sina baroner.
MARCO skildrar sammanträffandet såsom mycket hjärtligt.
Omgifven af hela sitt hof, mottog KUBLAI de långväga resandena
mycket vänligt, förhörde sig om deras hälsotillstånd och yttrade
sin synnerliga tillfredsställelse öfver påfvens skrifvelse och oljan
från den heliga grafven. Plötsligen fick Kublai syn på MARCO, som
vid den tiden var en ståtlig yngling, och frågade de två äldre
Venetianerna, hvem det var, som de hade i sitt sällskap. »Herre»,
svarade då Nicolo, »det är min son och eder tjänare.» »Vare äfven
han välkommen, » sade kejsaren.
För att fira främlingarnes ankomst anställdes därpå stora
festligheter vid hofvet. »Nu begaf det sig så, att den unge Marco hade
en underbar förmåga att lära sig Tartarernas sedvänjor såväl som
deras språk, deras skrifsätt och deras krigföring. Inom kort hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
