Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 385
konstruktionssätt för sina segelfartyg eller dhaus som under
forntiden, då de grekiske geograferna kunde omtala dessa besynnerliga
»hopnästa skepp». Anmärkningsvärdt är, att skeppsbyggeriet, för
såvidt det gäller mindre farkoster, i jordens mest skilda
landsändar visar prof på en skarpt utpräglad konservatism.
Ormuz’ läge var synnerligen osundt, och sommarvärmen var så
olidlig, att de svarte infödingarne nödgades lämna staden för att
taga sin tillflykt ut på landet, hvars skuggiga trädgårdar och rinnande
vatten förlänade någon svalka. (Polo omtalar på ett annat ställe
de ännu i dag för dessa trakter karakteristiska höga tornen, eller
som de kallas vinduppfångarna, hvilkas öfre del består af öppna
gallerier, som tillåta luften fritt nedtränga i byggnadernas inre,
så att ett uppfriskande drag uppstår.) Särskildt outhärdlig var
hettan, när vinden blåste från den nära Ormuz belägna stora
sandslätten. (Persiska vikens kuster äro beryktade för den olidliga
fuktiga hetta, som råder om sommaren.) Vid sådana tillfällen ställde
sig infödingarne i vattnet upp till hakan, ända till dess vinden gått
öfver. — Redan HERODOT omtalar ju, att detsarnma brukades i
Indien, men han säger värmen vara en följd af det östligast belägna
landets korta afstånd från den brännande morgonsolen.
Såsom ett bevis på vindens stora hetta och styrka anför Polo
följande berättelse. Då en gång Herren af Ormuz försummat att
betala den årliga skatten till Konungen af Kerman, utsände denne
en här på 1,600 ryttare och 5,000 fotsoldater för att utkräfva
densamma. Krigsfolket gick emellertid vilse och öfverraskades af den
brännande vinden, så att de alla omkommo. Ormuzborna, som
voro rädde, att de många liken skulle förorsaka pest, gingo nu ut för
att jorda desamma. Det befann sig då, att, när man fattade tag i
likens armar, dessa lossnade från bålen; i så hög grad voro kropparna
genombakade af den förfärliga hettan. Till slut sågo stadsborna
sig nödsakade att gräfva gropar alldeles bredvid de döda kropparna
och nedvräka dessa däri. —
I den anförda episoden föreligger en visserligen något
öfverdrifven, men i hufvudsak riktig framställning af den i dessa trakter
uppträdande, såsom »giftig» ansedda samumvindens (samum =gift)
inverkan på människokroppen.
Sannolikt hade det varit de resandes ursprungliga afsikt att
från Ormuz fortsätta färden sjövägen till Ost-Asien, men af okänd
anledning återvände de ungefär samma väg, som de kommit dit,
och anlände till staden Kerman, som de nyss förut lämnat, efter
en sjutton dagars ridt genom berglandet. Härifrån styrdes kosan
i nordlig riktning genom de ödsliga landsträckor, som utgöra den
beryktade öknen Lut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
