Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 H. H. VON SCHWERIN
störta denne »de trognes behåärskare», som för öfrigt bibehållit blott
skuggan af den väldiga makt, hvilken hans företrädare en gång
besuttit. Det ena af Assassinernas »hundra slott» efter det andra
föll i eröfrarens hand, och slutligen äfven Alamut i november
1256.
Först sedan det sista tecknet till öppet motstånd blifvit
undanröjdt, gaf Hulagu befallning, att ett allmänt blodbad skulle
anställas på Persiens Assassiner, hvilka också blefvo nedgjorde nästan
mangrant. Sektens syriska filial höll sig ännu några år, till dess
äfven den sprängdes af sultan BAIBARS af Egypten.
Assassinförbundet fortfor dock att föra en hemlig tillyaro, ehuru dess en gång
så betydande roll för alltid var utspelt.. Ånnu i dag finnas några
hundra familjer kvar af den numera alldeles harmlösa
religionssekten dels i Libanon, dels i det Sydkaspiska berglandet. Hvad
den ismaelitiska trosriktningen beträffar, har den ännu sina
anhängare i Induslandskapen, där deras antal säges uppgå till
60,000.
Huruvida Polo besökt Alamut, är mycket ovisst, men säkerligen
har han under sin resa genom Nord-Persien fått höra åtskilligt af
det här ofvan anförda berättas.
Färden, säger Polo, fortsattes (säkerligen i ostlig riktning utmed
Khorasans och Nord-Afghanistans bergskedja) under sex dagar
genom ett fruktbart och vackert landskap med många byar och
städer samt bebodt af muhammedaner. Stundom träffade man
också på öde sträckor, hvilka dock skyndsamt passerades, emedan
intet vatten fanns att få där. I staden Sapurgan rådde öfverflöd
på allting. Särskildt därvarande meloner, som voro de bästa i
världen och sötare än honung, utgjorde en värdefull utförselartikel
till omgifvande landskap. Persiens yttersta gränsstad i N. O. var
Balk, som dock blifvit förstörd af Tartarerna, så att af dess forna
marmorpalats endast ruiner återstodo. Befolkningen berättade,
att det var i denna stad, det gamla Baktra, som ALEXANDER
förmält sig med DAREIOS’ dotter.
Från Balk räknadt vidtog ett landskap, som sträckte sig 12
dagsresor i N. N. O. riktning. Under denna färd träffade de resande
inga människor, ty dessa hade alla flytt till bergen för att där finna
en tillflyktsort mot de röfvarband, som vid denna tid grasserade i
landet. Annars var det god tillgång på vatten och vildt; äfven
lejon påträffades där. Efter dessa 12 dagar nådde man fram till
den vackra befästa staden Taikan. Bergen, som man såg i sydlig
riktning därifrån, bestodo helt och hållet af salt. Folk från alla
kringliggande landskap samlades här för att hämta detta salt, som
var så hårdt, att det måste brytas med järnhackor. Det fanns i så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
