Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 389
lydnad och fanatiskt förakt för döden af samfundets alla
medlemmar.
Med tillhjälp af allahanda klumpiga taskspelarkonster och
narkotiska berusningsmedel, bland hvilka haschisch, ett dekokt på indisk
hampa, spelade en framstående roll, lyckades mördarsektens
styresmän försätta sina utsedda verktyg i den erforderliga blodtörstiga
extasen. Af benämningen på berusningsmedlet bildades namnet
haschischin, som tillades desse blodtörstige vettvillingar, med
hvilka korsfararne vid sin ankomst till Palæstina snart fingo göra
bekantskap. Af Haschischin bildades i sin ordning ordet assassin,
hvilket som bekant i flera europeiska språk blifvit liktydigt med
lönmördare.
I Assassinernas taktik ingick att sätta sig i besittning af en
mängd af de svårtillgängliga klippfästen, på hvilka Främre Asien
är så rikt. Omkring år 1000 e. Kr. hade de verkligen lyckats
bemäktiga sig de flesta af Irans fasta slott, och en af deras mest
energiske anförare, HASSAN, hade till sitt residens utvalt det starka
klippfästet Alamut, d. v. s. »örnboet» i Elbursberglandet, N. V. om
Teheran, hvarifrån han terroriserade hela Främre Asien. Vid
korstågstidehvarfvets början hade Assassiner förstått att innästla sig
äfven i Palæstina och snart slagit sig ned i de syriska bergens
otillgängligaste trakter. Det var särskildt desse syriske Assassiners
anförare, hvilken för korsfararne var bekant som »Den gamle på
berget» eller »Den gamle från bergen», en benämning, som längre
fram öfvergick på äfven andra bland assassincheferna.
Skam till sägandes tyckas de syriske Assassinerna, hvilka på
korsriddarne gjort ett öfverväldigande intryck, icke af de kristne
hafva obetingadt betraktats som fiender. Som ett slags ursäkt härför
kunde möjligen tjäna, att såväl Assassinerna som de kristne
bekämpade den ortodoxa muhammedanismens politiska makt i
Orienten. -
Den ene muhammedanske härskaren efter den andre föll offer
för Assassinernas mordiska dolkar. Men omsider inträdde reaktionen
emot det blodiga skräckvälde, som den ismaelitiska sektens adepter
alltför länge fått utöfva. Den hemlighetsfulla slöja, med hvilken
desse vetat att omgifva sina dåd, rämnade, och den skändliga
sektens nihilistiska tendenser visade sig i klar dager.
Det föll på Hulagus, den mongoliske eröfrarens, lott att befria
Österlandet från det världens gissel, som kallades Assassinerna. Han
beslöt att en gång för alla göra ett slut på desses fördärfbringande
makt genom att förstöra deras getingbon i Nord-Persien, framför
allt det ytterst svårtillgängliga Alamut. För detta ändamål anhöll
Hulagu om hjälptrupper hos Irans furstar, hvilka alla ställde sig
välvilligt till denna begäran utom en enda, nämligen den siste
abbassidiske kalifen i Bagdad, MOSTASEM, som afböjde anbudet. Detta
blef en välkommen anledning för tartarkhanen att strax därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
