Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 393
jord», och som de kringboende Turkstammarna ännu i dag
benämna Bam-i-Duniah, d. v. s. världens tak. I verkligheten finnes
här vår jords högsta massplatå, som ständigt svepes af kalla vindar,
och öfver hvilken, äfven om sommaren, torra snömassor hvirflas
fram af stormen.
Sedan man lämnat den lilla provinsen Vakhan (Vokhan), där
talrika vilda djur af olika slag förekommo, steg vägen under tre
dagsresor, så att de resande slutligen uppnådde en trakt, så hög,
»att den sades vara världens högst belägna del». När man kommit
ditupp, fann man en stor sjö mellan tvänne berg och en vacker
Argalifår eller Ovis Poli.
flod rinnande ut därifrån genom en slätt med det härligaste betce
i världen. »Det magraste djur kan där blifva fett på tio dagar.»
(Nyare undersökningar hafva mycket riktigt konstaterat
befintligheten af sjöar här; den omtalade floden är tydligen en af
Amu-Darjas källådror.. Bland de många vilda djur, som där funnos,
märktes storväxta, vilda får, hvilkas horn voro godt sex »palmer»
(åà 25 cm.) långa. Vargarna voro ytterst talrika och brukade döda
många af fåren. Därför funnos dessas horn och ben i mängd.
De hopsamlades i stora högar vid sidan af vägen för att tjäna de
resande till ledning, när snön betäckte marken. Hornen hade så
betydande dimensioner, att man menade, att ingen förmådde lyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
