- Project Runeberg -  De geografiska upptäckternas historia : forntiden och medeltiden /
401

(1905) [MARC] Author: Hans Hugold von Schwerin - Tema: Geography, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 401

Tartarerna hade äfven vagnar med tak af vattentät, svart filt
(hvilken regnet icke kunde genomtränga). Dessa fordon, i hvilka
kvinnorna och barnen uppehöllo sig under färderna, drogos af oxar
och kameler (samma beskrifning hade ju redan Hippokrates lämnat
i fråga om de pontinske Skythernas lefnadssätt). Kvinnorna skötte
alla hushållsgöromål samt förestodo köp och försäljning. Männen
förde samtlige »ädlingens sannskyldiga lif» och sysslade endast med
jakt och krig. Deras föda bestod af husdjurens mjölk och kött samt
af jaktens utbyte. De kände äfven till beredning af ost eller
måhända rättare af mjölk i fast form, liknande en deg, som de sedan
vid förtärandet upplöste i vatten. De förtärde utan åtskillnad allt
slags kött af hästar, hundar och faraoråttor, hvilka förekommo i
stor mängd i dessa trakter. — Mongoliska steppens invånare betrakta
ännu i dag dylika långbenta springråttor, tillredda med sur mjölk,
som en stor läckerhet.

Tartarernas favoritdryck, kallad kemiz, bestod af stomjölk,
som bereddes så, att den påminte om hvitt vin och hade en rätt
angenäm smak.

Tartarernas krigsmundering var af utmärkt beskaffenhet. De
buro harnesk och sköldar, förfärdigade af segt och hårdt läder,
liknande buffelhud. Deras favoritvapen utgjordes af svärd och
stridsklubba, men framför allt af båge och pilar; till följd af trägen öfning
voro de utomordentligt skicklige bågskyttar, de bäste världen
kände. Bågarna med tillhörande pilar voro synnerligen grofva och
starka.

Tartarerna voro förträfflige soldater, vande vid att utstå de
största strapatser och därtill mycket förnöjsamme, så att de under
en hel månad kunde lifnära sig uteslutande af hästmjölk och det
villebråd, som de tillfälligtvis nedlade. I yttersta nödfall drucko
de dock sina hästars blod genom att öppna någon af djurens
blodådror. Deras väl dresserade hästar behöfde intet annat än gräs,
som de här och där påträffade. När fara var å färde, tillbragte de
halfsofvande ryttarne natten, sittande fullt beväpnade på sina hästar,
under det att dessa betade. En så härdad och så föga kostbar
krigshär hade alla förutsättningar att kunna eröfra främmande riken.
Detta visade sig också vara fallet, ty, tillägger Polo, Tartarerna
behärskade godt och väl halfparten af jorden.

Äfven härorganisationen var förträfflig. Den grundade sig
på allmän värnplikt. För troppindelningen var »decimalsystemet»
tillämpadt, så att särskildt befäl förefanns för afdelningar bestående
af resp. 10, 100, 1,000 o. s. v. soldater.

Deras stridssätt var detsamma som det, hvilket under alla
tider utmärkt nomadiska ryttarfolk. Under pågående slag, säger
Polo, rusade Tartarerna aldrig rakt fram mot fienden, utan öfveröste
sina motståndare med en skur af pilar, hvarpå ryttarhoparna, sedan
de sett, att de lyckats såra en mängd människor och hästar, liksom

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 00:09:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geogrupp/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free