Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 1l1. H. VON SCHWERIN
gripna af panik, plötsligen togo till flykten. Därunder vände de sig
dock oupphörligen i sadeln och aflossade sina pilar emot sina förföljare.
Lyckades de välberidne flyktingarne att genom denna krigslist locka
fiendens ryttare långt ifrån hufvudhären, gjorde de vid ett gifvet
tecken helt om och störtade sig under uppgifvande af vilda skrän
öfver sina intet anande förföljare och anställde ett fruktansvärdt
blodbad bland dem. — Romarne hade på sin tid gjort smärtsamma
erfarenhetsrön beträffande detta de asiatiska nomadfolkens stridssätt.
Däraf ordstäfvet »den flyende Partherns pil», hvilket blifvit en
symbolisk beteckning för ett lömskt tillvägagångssätt i allmänhet.
Sådana äro de äkte Tartarernas vanor och bruk, men det bör
tilläggas, säger Polo, att månge bland dem högligen hafva
vansläktats, sedan de slagit sig ned i Kathay och antagit där boende
afgudadyrkares seder, liksom de af dem, som bo i Levanten,
antagit därvarande muhammedaners bruk. — Dessa upplysningar om
Mongolernas denationalisering äro träffande.
Rättskipningen bland Mongolerna sysselsatte sig företrädesvis
med tjufnadsbrott. För mindre förbrytelser erhöll den brottslige ett
visst antal spöslag, stigande från 7 till 17, 27 o. s. v. ända till 107.
Gällde det stöld af värdefullare föremål, t. ex. en häst, dömdes
den skyldige att böta 9 gånger det stulnas värde, hvarpå han frigafs.
Hade han intet att betala med — afrättades han med svärd.
»Boskapsägarne nöja sig därför att med glödande järn märka sina hästar,
oxar och kameler och låta dem därefter fritt gå på bete. Endast
de små djuren vaktas af hundar.»
Hvad de äktenskapliga skicken angår, hade hvarje man
lof att taga så många hustrur, som han hade råd att föda, om det
så var 100 stycken. Den första hustrun åtnjöt dock det största
anseendet, och detsamma öfvergick också på hennes barn. Tartarerna,
menar vidare Polo, hade flera barn än andra folk, såsom en följd
däraf att de ägde så många hustrur. — Detta påstående är dock
i det hela oriktigt, ty faktiskt förhåller det sig så, att land, där ett
mycket utveckladt »mångkvinneri» härskar, hafva färre födslar att
uppvisa än andra land. -
De förmögne Tartarernas kläder voro vanligen förfärdigade af
guld- och sidentyger med foder och bräm af det dyrbaraste
pälsverk.
Efter denna vidlyftiga digression om Tartarerna och deras seder
lämnar Polo en kort redogörelse för landen kring Baikalsjön och
i allmänhet hela Ost-Sibiriens vidsträckta område ända till Ishafvet
och Stora Oceanen. Polo hade ej själf besökt dessa trakter, så
att han vid sin redogörelse uteslutande stödjer sig på hörsägner.
lan skildrar området som ett slättland, hvilket från Karaukorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
