Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 403
sträckte sig i N. O. riktning allra minst 40 dagsresor och nådde
ända fram till Oceanen. Därvarande infödingar, som sades vara
mycket vilde, höllo stora boskapshjordar, hufvudsakligen bestående
af hjortar, på hvilka infödingarne brukade rida. — Här föreligger
alltså ett omisskänneligt meddelande om, att OÖst-Sibiriens infödingar
använde sina renar som riddjur. Riktigheten häraf är obestridlig,
ty senare resande intyga, att Tunguserna i det vidsträckta
området mellan Jakutsk och Kolymafloden pläga rida på sina renar,
hvilka djur för öfrigt äro mycket större och kraftigare än t. ex.
Lapparnes.
Den infödda befolkningens föda bestod, fortsätter Polo, af fisk
samt af vattenfåglar, som i stora skaror samlades kring
därvarande sjöar och kärr. De infångades, omedelbart efter att de fällt
sina fjädrar, så att de för tillfället icke kunde flyga. — Äfven dessa
detaljer hafva bestyrkts af nyare iakttagelser.
Vid »det norra hafvet» fanns en bergstrakt, hvilken var
människotom i följd af den där rådande skarpa kölden. Djur kunde
ej heller trifvas där, om man undantager pilgrimsfalken, som
där hade sitt näste och stepphönan, som tjänade den förra till föda.
Men på öarna, som voro belägna så långt norrut i detta haf, att man
där befann sig på andra sidan polstjärnan, funnos jaktfalkar i
så stor mängd, att Mongolernas kejsare därifrån kunde skaffa sig
.så många af dessa högt värderade fåglar, som han någonsin önskade.
Falkjakten åtnjöt som bekant högt anseende i Europa under
hela medeltiden och ända långt in i nyare tid. Ej mindre ifrigt
har denna sport ända från äldsta tider idkats af Asiens
nomadiserande folkstammar, och ännu i dag ägna sig flera af
Central-Asiens vandringsfolk, t. ex. Kirgiserna, med passion åt denna
fäderneärfda idrott.
När man lämnat Kankhau, säger vidare Polo, och fortsatt
fem dagar i sydlig riktning, kommer man till Ergiul, ett
konungarike, som tillhör den stora provinsen Tangut och har en
hufvudstad af samma namn (måhända det nuvarande Liantschau). Sydost
härom låg Sinju (Siningfu), den chinesiska stad, som är belägen
närmast Tibet.
Polo berättar, att i härvarande landskap funnos vilda
boskapsdjur, »nästan så stora som elefanter», med undantag af att länden
var helt och hållet betäckt med långa hår »väl 4 palmer i längd».
Dessa märkvärdiga djur voro till en del svarta och till en del hvita.
Deras hår eller ull var finare och hvitare än det finaste silke.
Marco hade till Venedig medtagit åtskilliga prof på denna
ull, så att man där varit i tillfälle att öfvertyga sig om riktigheten
af hans berättelse. Dessa djur, säger han, funnos också i tamt
tillstånd; man hade då infångat dem, innan de blifvit fullvuxna.
(Detta beror på ett misstag, den tama jaken tillhör en
husdjursstam, väsentligen olika den vilda varieteten.) De användes som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
