Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kublai-Khan och chineserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d14 H. H. VON SCHWERIN
lera» eller »kaolin» har fått sitt namn af ordet kao-ling, hvarmed
Chineserna beteckna denna jordart.
Af ovanligt intresse är hvad, som anföres om stenkolens
förekomst i China. I Kathays berg fanns, säger Polo, ett slags svart
sten, som framgräfdes och brukades till bränsle, som var mycket
bättre och billigare än ved. Särskildt användes kolen i landets
otaliga varmbadhus. — Stenkol förekommer, såsom nya undersökningar
visat, massvis öfverallt i China. Också tror folket allmänt, att landets
samtliga 18 »provinsialhufvudstäder» afsiktligen anlagts på
kolfält, som ju kunna blifva till ovärderlig nytta i tillfälle af en
belägring.
Trettonde århundradets chineser tyckas hufvudsakligen hafva
liknat det nuvarande folket, som ju för öfrigt är allmänt bekant
för sin utpräglade konservativa läggning. Polo säger sålunda, att
invånarne i Kathay utmärkte sig genom sitt fredliga sinnelag, sin
nästan öfverdrifna höflighet och sin aktning för föräldrar och förfäder.
Deras största last var icke dryckenskapen, ehuru ett mycket
rusande vin, beredt af ris, allmänt dracks, utan spelpassionen.
(Ännu i dag äro ju Chineserna bekante för sin ohejdade spellusta
och för de sämre spelhus, som de anordna öfverallt i utlandets städer,
där ett stort antal af dem lefver som emigranter.). Stor-khanen
hade förbjudit allt dobbel och spel med den motiveringen, att allt,
hvad hans undersåter ägde, i verkligheten ej vore deras, utan hans.
De penningar, som förlorades på spel, tillhörde alltså rätteligen
kejsaren.
Märkvärdigt nog talar Polo hvarken om Chinesernas
thedrickning eller det vidriga bruket att förvandla de högre klassernas
kvinnor till krymplingar genom att från barndomen hårdt
sammanpressa deras fötter medelst bandager. Chinesernas nu så
karakteristiska hårpiska daterar sig först från år 1644, då Mandschuerna,
hvars dynasti ännu är den härskande, eröfrade landet. Chinas språk,
och egendomliga skrift samt dess ovanligt rikhaltiga litteratur
tyckes Polo hafva känt blott mycket ofullkomligt, och allt talar
för att han, trots sin omtalade språkkännedom, icke alls varit
mäktig chinesiska. Ej heller nämner han något direkt om den
chinesiska boktryckarkonsten (en antydan därom finnes dock i
fråga om pappersmyntets fabricering). Detsamma kan sägas vara
fallet i fråga om Chinas religioner, hvilka på denna tid voro tre till
antalet liksom nu: KHUNG-TSIS eller CONFUCIUS’ filosofiska sedelära,
hvilken omfattades af de högre klasserna; LAO-TSIS religion, som
vunnit insteg bland det lägre folket, och BUDDHAS eller FUS lära,
som 200 år f. Kr. från Tibet utbredt sig öfver China, där den
vunnit talrike anhängare, hvilka Polo speciellt betecknade som
»hedningar». För öfrigt visade äfven dåtidens Chineser den
fullständigaste tolerans mot olika tänkande, hvilket säkerligen gjorde
det svårare för Polo att särskilja de olika bekännelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
