Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kublai-Khan och chineserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 415
Polo anför däremot, att både Chineser, muhammedaner och
kristne idkade astrologiska (kanske rättare astronomiska) studier
i Cambaluc, och att observatoriet därstädes var försedt med åtskilliga
astronomiska instrument. I denna stad funnos ej mindre än
5,000 af kejsaren underhållne astrologer (tillhörande olika
trosbekännelser; observatoriets föreståndare var sålunda Byzantinare)
samt spåmän, hvilka både sysselsatte sig med att för kejsarens
räkning uppgöra almanackan för året och äfven att uttala spådomar om
väderleken samt att ställa olika människors horoskop — detta
senare säkerligen mot hederlig vedergällning. (En stor del af de
äldre, prakfulla astronomiska instrumenten lär efter det nyligen
inträffade boxarupproret hafva »flyttats» från Peking till Tyskland.)
Vidare redogör han för flera af landets mera märkliga
samhällsinstitutioner. Sådana voro dess fattig väsen, som tillsåg, att en
särskild omsorg ägnades hittebarnen. (Massan af befolkningen förde i
allmänhet ett rätt utsväfvande lif, och moraliteten tyckes hafva
intagit en låg ståndpunkt.) Chineserna kunde glädja sig åt en väl
organiserad polis, tack vare hvilken rättssäkerheten i landet var
mycket stor. Det fanns till och med kontor, som voro inrättade
för inlämning af hittegods — af annat slag än barnen!
Kublaikhan hade vidare infört en noggrant utarbetad jaktstadga i alla
sina domäner rundtomkring i landet. Hare, hjort, dofhjort och
rådjur voro skyddade under tiden från mars till oktober, och
storkhanens laglydige undersåter vågade då icke ens röra dessa djur,
om de så funno dem sofvande invid vägen.
Polo lämnar en utförlig redogörelse för Chinas ofantliga in-
och utförsel-handel, äfvensom för dess välorganiserade tullväsen
och frihamnar, hvilka sistnämnda inrättningar visa, att
dåtidens China ägde ett stort försprång framför Europa. Tullar
till skydd för den inhemska industrien voro icke då kända.
Däremot hade man infört »finanstullar» på vissa såväl in- som
utgående varor för att därigenom förskaffa stor-khanen ökade intäkter.
Den chinesiska handeln var i själfva verket kolossal. Till
staden Zaytun, Manzis hufvudimporthamn och jordens näst viktigaste
hamnstad, inkommo, försäkrar Polo, mera än hundra gånger flera
med peppar lastade skepp än de, som anlöpte Alexandreia och
andra hamnar, hvilka i sin ordning försågo den kristna världen med
denna krydda, på hvilken dåtidens Chineser satte stort värde, i
motsats mot hvad nu är fallet. På floden Kians, d. v. s.
Jantsekiangs, vatten, fortsätter han, seglade flera fartyg, lastade med
de värdefullaste varor, än på alla öfriga floder och sjöar i hela
kristenheten.
Om denna flod Kian anför Polo vidare, att den var jordens
största flod, med en växlande bredd af 6 till 10 mil. Dess längd
uppgick till 100 dagsresor. Kian liknade snarare ett haf än en
flod. (Flodens anförda bredd är mycket öfverdrifven, dess längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
