Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cambaluc och Kinsai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTOKIA 421
bistå barnsängskvinnor eller andre sjuke. Den, som var stadd i
dylika ärenden, skulle då medföra en tänd lykta.
Cambalucs och dess förstäders befolkning var, säger Polo, så
ofantlig, att den öfvergick hvarje föreställning, och han tillägger,
att detta faktum framgick redan däraf, att ett så stort antal lösa
kvinnor funno sin utkomst här. —
Af denna Polos beskrifning framgår, att Peking då liksom nu
bestod af tvänne genom murar från hvarandra alldeles skilda kvarter,
den gamla eller »chinesiska staden» och den nya eller »tartariska
staden». De omtalade portarna med sina torn finnas ännu, liksom
klocktornet, där gongongen ljöd under nattens timmar, och från
hvilket staden alarmerades, när eldsvåda utbrutit.
Sedan kejsaren tillbragt de bestämda månaderna i Cambaluc, begaf
han sig regelbundet på jaktexpedition till den två dagsresor i söder
aflägsna hafskusten. Kejsaren var ju som bekant en väldig jägare,
som höll sig med en mängd leoparder, lodjur, lejon (rättare
tigrar) och örnar, afsedda att åt honom fånga vildsvin, björnar,
vildåsnor, vargar, räfvar, hjortar m. fl. Han ägde dessutom en stor
mängd jakthundar, af hvilka han medtog ungefär tiotusen på sina
stora jaktexpeditioner.
Hvad de anförda »lejonen» beträffar, nämner Polo, att de hade
vackra svarta, röda och hvita ränder på sidorna. Hvarje djur inhystes
under jakten i en täckt vagn, där det till sällskap hade en liten hund.
Det var minsann en stolt syn, när »lejonet» störtade sig öfver sitt
byte, säger Marco. (Egendomligt nog tyckes under medeltiden
föreställningen om »tigern» hafva gått förlorad i Europa, där man
snarare var böjd att antaga, att det så benämnda djuret var ett
slags — orm.) Stor-khanen, som led af gikt i händer och fötter,
färdades alltid liggande på en bädd, som var uppställd i en af
fyra elefanter buren, rikt utstyrd kammare eller bärstol, där han
hade tolf af sina bästa jaktfalkar hos sig. Baronerna följde sin
herre till häst och gjorde honom uppmärksam på, när tranorna
kommo flygande. Bärstolens tak upplyftes då hastigt, och kejsaren
lössläppte en falk, som snart infångade någon af tranorna. Ett
större nöje, utropar Polo kan, aldrig någon människa komma att
njuta på jorden!
Vid framkomsten till målet för resan fann man ett väldigt
tältläger uppslaget, om hvars storlek och prakt ingen människa
kunde göra sig en föreställning. Kejsarens egna tre tält voro
utantill täckta med lejonhudar och innantill beklädda med mård-
och hermelinskinn, de förnämsta af alla pälsverk. Dessa tre tält
betingade ett så högt pris, säger krämarsjälen Polo, att många
småkonungar funnos, som icke skulle kunnat betala det.
Omkring de kejserliga tälten reste sig andra präktiga sådana, de
närmaste afsedda för »hoffruntimret», i så stor mängd, att man
trodde sig vara i den folkrikaste stad och icke i ett tältläger. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
