Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cambaluc och Kinsai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 H. H. VON SCHWERIN
Inne i staden fanns en sjö med färskt och mycket klart vatten,
hvars omkrets uppgick till 30 mil och som omgafs af många vackra
palats, tillhörande stadens ädlingar, samt af åtskilliga hedniska kloster
och kyrkor. Midt i sjön voro två öar belägna, hvardera med sin
vackert utstyrda, rymliga byggnad. Polo lämnar en liflig
beskrifning på, huru privata sällskap, stundom ett hundratal åt gången,
brukade ställa till festmåltider eller bröllop i dessa tvänne
praktfulla värdshus, som voro inredda med all upptänklig komfort och
försedda med servis, duktyg och allt annat, som behöfdes.
I denna för öfrigt blott 10 fot djupa sjö funnos äfven en
mängd båtar af alla storlekar, somliga flatbottnade och försedda
med mycket bredt däck, så att de aldrig gungade under färden.
Dessa, som voro målade i ljusa färger och utstyrda med all
upptänklig prakt, användes till lustfärder på sjön, från hvilken man
på aftonen hade en härlig öfverblick öfver staden i hela dess
storartade prakt med dess tallösa palats, tempel, kloster och trädgårdar.
Det var stadsbornas största nöje att efter slutadt arbete i sällskap
med kvinnor, tillhörande deras egen familj eller af annat slag,
tillbringa aftonen på dessa fartyg.
Kinsais invånare, både män och kvinnor, skildras såsom vackra
och täcka. De gingo vanligen klädda i siden (Hang-tschaus
invånare äro ännu i dag bekanta för sin snobbighet.) Däremot åto
de allt slags kött till och med af hundar och andra orena djur, som
en kristen aldrig skulle kunna förmå sig att förtära. För öfrigt
tyckte de mycket om renlighet, hvilket bl. a. visade sig däraf,
att staden icke hade mindre än 3,000 offentliga badinrättningar.
Enligt stor-khanens befallning hade hvar och en af stadens 12,000
broar blifvit försedd med en vaktpost på 10 man, ifall någon kunde
tänkas vara så oförståndig att ställa till uppror. Polo nämner, att
Kublai bevakade Kinsai så omsorgsfullt icke blott af den anledning,
att det var hela Manzis hufvudstad, utan äfven emedan hans
inkomster af stadens handelsrörelse voro ofantliga. Om natten slogo
desse vaktsoldater på trummor och gongonger för att angifva
timmarnas fortskridande, hvilket de kontrollerade med tillhjälp af
tidräkningsinstrument (säkerligen vattenur), som funnos i hvarje
vaktpost. Desse ordningens representanter tillsågo också, att
invånarne släckte sina ljus i behörig tid. Försummelse däraf straffades
mycket strängt. Påträffade nattväktarne någon sjuk eller hjälplös
stackare på gatan, förde de honom, såvida han icke var arbetsför,
till ett af de många hospital, som blifvit grundade af de
föregående konungarne och af dem försetts med rikliga hjälpkällor.
Blefvo väktarne varse, att eld brutit ut i något hus, gåfvo de
alarmsignal med tillhjälp af de omnämnda träinstrumenten
(trummorna), och de närmaste broarnas vakter ilade till hjälp. Ingen
borgare fick nämligen lof att lämna sitt hus om natten eller närma
sig elden. I stadens midt fanns dessutom ett högt torn, i hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
