Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cambaluc och Kinsai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 427
Äfven i Kinsai funnos offentliga kvinnor, och det i så stort
antal, att han knappast vågar nämna detta, säger Polo. De
utmärkte sig genom sitt synnerligen välvårdade yttre samt det förfinade
sätt och den konversationsförmåga, hvilka de inhämtat genom sitt
umgänge med de månge främlingar, som besökte Kinsai. Dessa
kvinnor bodde på särskilda gator liksom läkarne och åstrologerna,
hvilka senare äfven meddelade undervisning i läsning och skrifning.
En mycket omtyckt förlustelse förutom de redan omtalade
båtfärderna på insjön bestod i att fara omkring ihyrvagn. Dylika
fordon funnos i stort antal i staden och brukade köra upp och
ned på hufvudgatan. Vagnarna, som voro täckta samt försedda
med gardiner och dynor, voro så långa, att de lämnade plats för
sex personer. De anlitades ständigt af kvinnor och män, som ville
företaga lustturer. Målet för dessa var oftast vissa särskildt bekanta
trädgårdar, i hvilkas därtill hörande paviljonger männen festade och
roade sig tillsammans med kvinnorna, hvarefter man sent på aftonen
återvände hem i vagnarna.
Slutligen anför Polo de intäkter, som stor-khanen hade af
staden Kinsai med tillhörande distrikt eller konungarike. Kejsarens
inkomst af salt uppgick till den ofantliga summan af 80 tomaner
guld eller 5,600,000 guldsaggi. Hvarje saggio beräknar han till ett
något större värde än en guldflorin eller dukat, i sanning en
väldig summa penningar! — Florinen var Florenz’ mynt, som ju
erhållit sitt namn af liljan (lat. flos) i stadens vapen. Dukaten
benämndes så af dux d. v. s. dogen i Venedig. Bägge mynten
voro värda något mindre än 9 kronor. — Polos värdeberäkning är
i verkligheten alldeles oriktig, och man förstår lätt, huru han i följd
af ett dylikt vårdslöst sätt att handskas med siffror af sina
landsmän kunde få sig öknamnet »millione» tilldeladt.
Saltet, som hämtades från laguner och saltträsk vid hafskusten,
fanns i sådan mängd, att sex af Manzis nio konungariken kunde
fylla sina behof därifrån. — Det var ett under medeltiden i de
flesta europeiska land allmänt vedertaget bruk, att suveränen skaffade
sig betydande intäkter genom beskattning af nödvändighetsvaran
salt. — Öfverallt var denna »saltskatt» gifvetvis ytterst impopulär.
Särskildt var detta fallet i Frankrike, där denna skatt, »la gabelle»,
upptogs ända till den stora revolutionens utbrott.
I hela Manzi, fortsätter Polo, fabricerades kolossala massor
socker, hvilken vara gaf stor-khanen en omätlig inkomst. Vidare
betaltes 3 1/g4 procent af alla kryddor och handelsvaror. Men
af varor, som till sjöss införts från Indien och andra aflägsna trakter,
betalades 10 procent. Risvin och stenkol, som förefinnes i mängd,
gåfvo likaledes en betydande intäkt. De anförda 12
handtverksskråna betalade en afgift för hvar enda råvara, som de använde. Af
silket, som producerades i ofantlig mängd, betalades 10 procent i
afgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
