Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indiens öar. Sjöresan hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 441
sanskrit härstammande ordet »taddy» eller »toddy» har en stor
kulturetnografisk betydelse i det afseendet, att med dess tillhjälp
låter sig fastställa, att Polynesierna utvandrat från den malajiska
archipelagen till Söderhafsöarna åtminstone före begynnelsen af den
kristna tideräkningen.
Polo beskrifver också härvarande »indiska nötter», d. v. s.
kokosnötter, »hvilkas mjölk är smakligare än vin och någon annan
dryck». Särskildt väcktes hans förvåning af sagopalmen eller
trädet, som frambragte ett utmärkt mjöl, säger han. Detta träds
höga och tjocka stammar voro beklädda blott med mycket tunn
bark, trädets innanmäte däremot var alldeles fullproppadt med mjöl.
På Sumatra odlades äfven det mycket använda färgträdet eller
brazil (af braza = glöd, för att beteckna den röda färgen) hvilket,
som bekant, längre fram gaf Brazilien sitt namn. Polo medtog frön
af denna växt till Venedig och sådde dem där, men de grodde
tyvärr icke. On producerade äfven världens finaste kamfer, som
såldes för sin vikt i guld. — Kamfer är ett klibbigt, gelatinöst
ämne, som finnes i ringa mängd i stammen af åtskilliga lagerartade
träd i China, Japan och Malajiska archipelagen. Den bästa
malajiska drogen betingar ännu i dag ett hundra gånger högre pris
än den sämre chinesiska varan.
Närmast i ordningen beskrifver Marco Nikobarerna och
Andamanerna, dessa långsträckta, V. om Bortre Indien belägna ögrupper,
hvilkas invånare, trots sin omedelbara närhet till högkultiverade
landskap, ännu stannat på ett ovanligt lågt kulturstadium.
Om Andamanernas eller Angamanernas infödingar nämner
han, att de icke voro bättre än vilda djur. Han försäkrar, att
därvarande män (kvinnorna ansåg han troligen vara normala) hade
hufvuden som hundar samt tänder och ögon liknande dessas.
De voro mycket grymme och uppåto alla människor, som icke
tillhörde deras stam. Deras vanliga föda bestod af kött, mjölk
och ris. —
Berättelserna om »människor med hundhufvud» äro som bekant
mycket gamla: de förekommo ju t. ex. redan hos KTESIAS. Det är
för öfrigt lätt begripligt, att vissa mera högt stående folk vid åsynen
af för dem främmande, råa ansiktstyper, mycket olika deras egen,
kunde finna dessa vara vidriga och därför jämförde dem med
djurhufvuden och det främmande språket med »hundars skällande».
Sålunda kunde en arabisk medeltidsgeograf, IBN-SAI1D, uttala den
åsikten, att Preussarne eller Borusserna tillhörde en eländig ras,
som utmärkte :sig genom sina hundhufvuden.
Omkring 1000 mil V. till S8S. om Andamanerna låg den stora ön
Seilan, vårt Ceylon. På denna ö fanns ctt mycket högt berg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
