Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indiens öar. Sjöresan hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 445
äfvensom pärlorna fördes alla till stor-khanen och andre orientaliske
furstar, hvilka därför också voro i besittning af jordens största
kostbarheter, och det var således endast utskottet, som kom till
Europa.»
Rörande landskåpen och rikena på Indiens sydspets meddelar
Polo rikhaltiga underrättelser. Han omtalar sålunda, att därvarande
infödingar voro svarte, men räknade ett visst antal judar
äfvensom kristne (nestorianer) bland sig. Brazilträd, ingefära,
peppar och indigo förekommo i mängd. Köpmän från China
och Levanten, som kommo hit, gjorde därför också goda affärer,
ehuru hamnarna voro mycket dåliga. Solhettan var så
öfverväldigande, att äggen blefvo kokta, om man nedlade dem i en af
därvarande floders vatten. Djurvärlden skilde sig alldeles från
andra lands. Här funnos alldeles svarta lejon (rättare tigrar
eller leoparder!), björnar, leoparder och olika slags papegojor.
Somliga af dessa voro snöhvita med röda stjärtar och fötter, andra
åter röda eller blåa; gröna sådana funnos också. Tillsammans
erbjödo dessa fåglar en lika brokig som praktfull anblick. Där
funnos äfven påfåglar och tamhöns, som voro mycket olika de
europeiska.
Polos expedition följde därefter Främre Indiens västkust i
nordlig riktning. Här lågo bl. a. de stora rikena Melibar och
Gozurat. Polstjärnan, som redan varit synlig för de resande
vid Indiens sydspets, visade sig numera mycket högre på horisonten.
Egendomligt för de två anförda konungarikena var det
omfattande sjöröfveri, som de yrkesmässigt bedrefvo. Sjöröfvarne
medtogo sina hustrur och barn på dessa expeditioner och gjorde
sig det så bekvämt som möjligt ombord. Ärligen utsände dessa
riken hvardera ungefär 100 sjöröfvarskepp, som slöto sig tillsammans
till eskadrar på 20—30 skepp, hvilka oförsynt utplundrade alla
handelsfartyg, som de påträffade. Köpmännen hade därför slutligen
funnit sig föranlåtne att använda stora, starkt bevärade skepp för
att, så godt sig göra läte, hålla sjöröfvarne stången.
Dessutom tillämpades den omänskliga s. k. »strandrätten» i
stor skala. Om ett lastadt skepp, destineradt till en viss hamn,
strandade någonstädes på denna kust, utplundrades det skoningslöst.
Framkom det lyckligt till den riktiga hamnen, blef det däremot
på det festligaste sätt mottaget. — Dessa Polos meddelanden äro
riktiga. Hinduerna hafva i alla tider varit klene sjömän, och
hafvet har icke på dem utöfvat någon dragningskraft. Det enda
mera anmärkningsvärda undantag härifrån utgöres just af stammarna
på Främre Indiens västkust. Denna är nämligen i följd af sin
rikedom på långsträckta laguner och sina för fartyg tillgängliga
flodmynningar af naturen mera än Indiens öfriga kuster ägnad att
uppfostra ett folk till sjöduglighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
