Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika och Indiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 449
var, säger han, en ö, belägen ungefär 1000 mil söder om Socotra
och bebodd af muhammedaner. Den var en bland jordens ståtligaste
och största öar, ty dess omkrets uppgick till 4000 mil. Det
omgifvande hafvet var rikt på hvalfiskar och »oljehufvuden», d. v. s.
kaskeloter, hvilka producerade ambra liksom de föregående. Ön
var uppfylld af vilda djur, sådana som leoparder, björnar och
lejon. Ingenstädes på jorden funnos så många elefanter som här
och på Zanghibarön. En häpnadsväckande handel med elfenben
bedrefs på dessa två öar. (Före Kongostatens bildande utgjorde
Zanzibar jordens förnämsta handelsplats för elfenben.) Invånarne på
Madeigascar åto intet annat kött än kamelens. Dessa djur slaktades
dagligen i otrolig mängd, och öborna voro öfvertygade om, att detta
kött var det mest välsmakande och det allra hälsosammaste.
(Enligt en gammal uppfattning var kamelkött ett verksamt medel
mot fallandesot. Den vanvettige kejsar HELIOGABALUS hade det
därför ofta på sitt bord.) Skogarna bestodo, menar Polo, helt och
hållet af träd som producerade den röda sandelveden. Många
handelsfartyg och köpmän kommo till denna ö, där de drefvo en
inkomstbringande handel med åtskilliga varor. Ön låg emellertid
så långt i söder, att fartygen icke kunde framtränga längre i denna
riktning. Detta berodde på den våldsamma sydgående kustströmmen,
som hindrade skeppen att vända tillbaka. —
Polos uppgift är fullkomligt riktig, då han här anför den
starka och konstanta strömmen vid den på Sofalakusten belägna
punkten Kap Corrientes eller strömmarnas udde, hvilken de
afrikanske muhammedanerna aldrig vågade öfverskrida af fruktan
för att förgås. De gåfvo också därför detta kap namnet Djebel
en Ndama, d. v. s. sorgernas udde. Vid sin första färd till Indien
påträffade VASco DA GAMA år 1498 det af Polo skildrade
förhållandet oförändradt. I den omständigheten, att Araberna på
Sofalakusten skydde att öfverskrida Kap Corrientes, bör anledningen sökas
till, att sjöförbindelsen från Indien till Europa omkring Afrikas
sydspets aldrig af dem bragtes till stånd, utan att det blef Europas
folk förbehållet att med sin utgångspunkt i väster öppna den
direkta sjövägen från Atlanten till Indiska oceanens länder.
Om ön Zanghibar anför Polo, att köpmännen från Maabar,
som besökte de ofvannämnda två öarna, gjorde resan dit på 20 dagar
men att de för hemresan, då de hade den omtalade, ständigt ihållande
hafsströmmen emot sig, behöfde hela tre månader. (Dessa Polos
uppgifter äro delvis oriktiga, men det skulle upptaga för mycket
utrymme att här rätta dem.)
Polo hade låtit sig berättas, att på dessa för kustströmmens
skull oåtkomliga öar i söder förekomme fågeln Gryphon, de
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
