Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika och Indiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 H. H. VON SCHWERIN
europeiska sagornas »fågel Grip», som uppträdde där vissa tider
på året. Dess verkliga utseende öfverensstämde för öfrigt alls icke
med äldre berättelser eller afbildningar, hvilka återgåfvo
djuret såsom en varelse, »till hälften lejon och till hälften fågel».
Ty, råkar Polo att säga, personer, som varit där (på dessa
otillgängliga öar!) och sett fågeln, hade för Polo berättat, att den liknade
en vanlig örn, men af jättelika dimensioner, så att afståndet mellan
vingspetsarna uppgick till 30 steg (150 fot), och dess pennor voro
12 steg (60 fot) i längd och af motsvarande tjocklek. Fågeln var så
stark, att den i sina klor kunde fatta en elefant och föra den högt
upp i luften. Därpå släppte den sitt byte, så att det slogs i kras
mot jorden, hvarpå gripen sänkte sig ned till marken och förtärde
dess kött i god ro. Öborna kallade fågeln Rok eller Rukh och
hade ingen annan benämning på honom, anmärker Polo.
Stor-khanen, som hört omtalas dessa sällsamma öar och önskade
närmare utforska dem, hade skickat två spejare dit. Vid hemkomsten
hade desse minsann haft åtskilliga underbara ting att berätta för
sin herre rörande dessa öar och de därvarande fåglarna.
Sändebuden medbragte dessutom en af Roks fjädrar hvilken vid mätning,
befanns hafva en längd af 90 kvarter; själfva pennans omkrets var
2 palmer. Stor-khanen var förtjust och gaf rika skänker åt dem,
som skaffat honom fjädern. —
Berättelsen om »jättefågeln Grip» går tillbaka till urtiden, och tron
på detta djur har säkerligen vunnit i styrka genom fynd af ben
tillhörande numera utdöda, jättelika strutsfåglar, sådana som Æpyornis
på Madagaskar och den 12 fot höga Moan på Nya Seeland. Hvalben
och skelettdelar tillhörande giraffen hafva likaledes bidragit till
att underhålla nämnda uppfattning för vissa delar af OÖst-Afrika.
Hvad berättelsen om fågelns ofantligt stora pennor angår,
förklaras den helt enkelt däraf, att bamburör af det orientaliska
skämtlynnet flerstädes benämnes »fågeln Roks fjädrar».
Sagan om »den store fågeln» är spridd så långt, att
Nord-Sibiriens infödingar gifvit namnet få gelkl or åt de fossila
rinoceroshornen, som här och hvar påträffas i den frusna marken.
Noshörningens skalle anses likaledes hafva tillhört den store »fågeln».
Afven i Skandinavien är sagan om jättefågeln bekant. De fleste
af oss känna väl till visan om den stora »kråkan» eller »råkan»
(fågel Rok?), af hvars skrof man gjorde »ett seglande skepp».
Stor-khanens sändebud hade också medfört tvänne
vildsvinsbetar, som vägde mer än 14 skålpund hvardera. »I kunnen
föreställa Eder, huru stort det vildsvinet måste hafva varit, som kunde
hafva så väldiga tänder!» utbrister Polo. Han tillägger, att somliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
